Den nakna sanningen

av Home2Tiny
Den nakna sanningen
 För snart 9 år sen bestämde jag mig efter ett besked
som fick hela min och min familjs värld att vändas upp och ner att jag skulle fånga livet.
Jag tog ett beslut i mitt hjärta att aldrig försöka ge upp, inte försöka låta det onda ta överhand och framförallt inte låta en allvarlig och lurig sjukdom ta över mitt goda humör.
Min kärlek till Mr C, mina underbara killar och övrig familj och vänner hjälper mig också i den fight jag varje dag går mot den ovälkomna gäst som alltid är på besök.
I snart 12 år har jag levt dygnet runt med ständig värk i mitt ansikte, en värk (trigeminusnerven) som inga smärtstillande kan bedöva och som ofta får mig att både skrika och kräkas rakt ut. Den gör att jag aldrig sover mer än 3-4 timmar per natt och påverkar mig såpass mycket att den gör mig väldigt begränsad i min vardag.
Men låt mig ta allt från början!
2001 lekte livet, mina killar var 3 och 7 år, jag hade precis fått ett nytt spännande jobb, huset renoverades och allt kändes lekande lätt.
En dag började jag känna en obeskrivlig smärta i ansiktet, men jag avfärdade den med en axelryckning och tänkte att det går nog snart över.
Tyvärr gjorde den inte det, snarare tvärtom, den blev bara värre.
Den spred sig till pannan, öronen, munnen och tänderna.
Jag började också se dåligt, fick yrsel, balansen krånglade och jag var så fruktansvärt trött att jag kunde sitta på jobbet och somna.
Jag började med att gå till tandläkaren för jag trodde givetvis att det var tänderna som spökade.
Här följde en tid med lagningar, rotfyllningar och tänder som drogs ut men absolut inget hjälpte.
Värken och alla andra symptom var kvar och allt blev bara värre. Till slut kunde jag varken äta eller dricka vilket slutade med att jag blev helt uttorkad, fick läggas in med dropp och nu började en lång tid av undersökningar och utredningar.
Den här tiden innebar en oavbruten kamp för att överleva mot en fruktansvärd värk, en slitande oro och framförallt få vardagen att fungera någorlunda drägligt för vår lilla familj.
Till slut hamnade jag på neurologen där jag genomgick många undersökningar och 2004 efter år med ovisshet fick jag till slut min diagnos, MS, tala om
blackout!!!!!!
MS, har jag MS. Kommer jag att dö? Kommer jag att hamna i rullstol? Hur kommer min framtid att bli? Som ni förstår fanns det frågor i hundratal.
Men
jag bestämde mig ganska snabbt, det här skall inte få mig på fall, jag
ska leva livet fullt ut i den mån min kropp orkar och jag skall
ALDRIG låta sjukdomen ta kontroll över mitt goda humör.
Jag tycker nog att jag har lyckats med det.
Visst har jag mina stunder när allt känns helt mörkt och meningslöst, men vem har inte det?
Jag skriver inte detta för att någon skall tycka synd om mig, tvärtom.
Jag vill visa att trots en jävla värk och en sur sjukdom som innebär att ett skov kan dyka upp när som helst, kan man med ett jävlar anamma leva ett gott och härligt liv.
Så för guds skull tyck under inga omständigheter synd om mig.
Här kan man tycka att min historia ta slut men tyvärr inte.
2006 var jag med om en bilolycka och fick en whiplashskada vilket har resulterat värk i både nacke och rygg.
När en stor utredning gjordes på mig i Lund konstaterades det att jag också har fibromyalgi i hela kroppen som tillkommit efter år med svår smärta.
Ett sista hopp om att slippa min värk var att göra en stor operation i Lund.
Efter år med smärtstillande som ändå inte fungerade greppade jag ett halmstrå i ett sista försök att få bli av med denna ständiga plåga.
Tyvärr misslyckades operationen och idag vet jag att smärtan och sjukdomarna kommer att vara mina ständiga följeslagare genom resten av livet.
Men…….vet ni vad…..
Jag mår bra!
Jag har en fantastisk familj, underbara vänner, ett roligt jobb och nu finns också ni.
Jag älskar det här med bloggen, det har fått mig att blomma upp och gör livet ännu roligare.
Jag lär mig ständigt nya saker, har gått på kamerakurs, lär mig bildredigering och framförallt har jag fått lära känna så många fantastiskt kreativa fina kvinnor.
Jag har så mycket att vara tacksam över och jag ser ljust på framtiden.
Sjukdomarna är bara är en liten del av mig, de begränsar mig på många sätt men har också fått mig att inse att det är här och nu man ska leva och inte vänta tills morgondagen.
För några veckor sen hade jag och Mr C förmånen att bli fotade av Malin som har bloggen Fröken foto. Denna fantastiska kvinna lyckades fånga den kärlek och glädje som jag och Mr C känner för varandra och för havet.
Bilderna talar sitt tydliga språk hur duktig hon är med sin kamera och får mig att bli varm ända in i hjärteroten.
Tack Malin, år av smärta och sjukdom syns inte ett spår av utan endast den enorma tacksamhet och lycka för det som kallas
LIVET!

Ta hand om varandra och kramas lite extra mycket idag!

Kramisar
T & Mr C

LIKNANDE INLÄGG

108 kommentarer

Eva Lundberg 11 augusti, 2013 - 08:39

Oj, vad starkt av dej att berätta! Jag känner stor beundran för dej, din vilja och fantastiskt positiva inställning till livet.
Jag tror att du kan hjälpa många andra genom din berättelse.
Kramar Eva, Tinibelli

Svar
Välkommen Hem! 11 augusti, 2013 - 08:43

Men jisses! Sitter här och tjuter så jag knappt kan skriva. Vad ska jag säga?… du är så in i bomben STARK och jag beundrar dig för att du orkar! Jag skulle vilja hoppa in där och krama er båda två, åh vad kul att äntligen få se den hemlige Mr C och ja, ni verkar som skapta för varandra!
All kärlek till er och hjärtekramar till dig, fina fina du!
KRAM!

Svar
Bittan 11 augusti, 2013 - 08:54

Home 2 Tiny goes for President !
Vilket fantastiskt inlägg av en fantastisk kvinna :-)))
Å vilka fina bilder sen !
Massor av kramar Bittan

Svar
pilotfrun 11 augusti, 2013 - 08:59

Du är helt otrolig! Och tack för att du vill dela med dig av alla dina upplevelser. Det kommer att stärka många, många som kämpar. Underbara bilder på er dessutom! Det bara lyser av kärlek om dem!
Stor kram till dig du fina!
Rebecca

Svar
Ting 11 augusti, 2013 - 08:59

Vad underbar du är!

Svar
HönaPöna 11 augusti, 2013 - 09:01

wow, vilka fina bilder på er, och vilket fantastiskt inlägg. Du är stark du som delar med dej av dej själv såhär, din framtidstro och positivitet är underbart att få ta del av!
Fortsätt vara den glädjespridare som du är här i bloggvärlden, många kramar till dej!

Svar
Anna Svensson 11 augusti, 2013 - 09:04

Vad förvånad jag blev över att läsa detta! Det kan man verkligen inte tro, att du är sjuk, när man ser dig. Du ser så fräsch och sund ut. Tack för att du delar med dig….
Kram
Bara anna
Annacecar.blogspot.com

Svar
Bara MammaMilla 11 augusti, 2013 - 09:04

Otroligt starkt av dig att dela med dig av detta! Jag skall ta lärdom av dig och fånga dagen, inte skjuta upp till senare tillfällen. Vi vet inte vad som väntar runt hörnet.
Fantastiskt vackra bilder på dig och din man! Ha en underbar söndag! Kramar Camilla

Svar
Lindas plats 11 augusti, 2013 - 09:13

Tycker att du är otroligt stark som orkar och fångar livet och njuter av det. Jag själv har en kronisk sjukdom men jag önskar nog att jag hade lite mera av ditt goda humör.
Ha en bra dag
kram Linda

Svar
Fru Eriksson 11 augusti, 2013 - 09:18

Blir rörd & berörd av ditt inlägg då¨jag själv lever liknande med bla obotlig sjikdom vart nära att "gå bort" ett flertal ggr & måste säga att jag verkligen gillar din blogg & fotona är magiska sååå vacckra!

Fortsätt lev väl/Kraaaaaaaaaaaaamar Annmi

Svar
svägerskan 11 augusti, 2013 - 09:24

Du e grym o en kämpe, men det vet du att vi tycker!! Vi beundrar dig för den du är o det du gör o utstrålar, Love you!! Så bra skrivet o vilka fina bilder på er två!

Svar
Jeanette 11 augusti, 2013 - 09:29

Oj, vilket starkt inlägg, tack för att du vill öppna dig så och berätta. Jag tycker att du gör helt rätt som bestämmer dig för att DU ska bestämma över sjukdomen och inte tvärtom.
Otroligt vackra bilder, det lyser kärlek om er!!
Kramar

Svar
Lisa 11 augusti, 2013 - 09:31

Goa goa du!!! Tårarna rinner när man läser ditt inlägg och ser de underbara bilderna på dig och din älskade.
Tycker mig märka att de som gått igenom svårigheter, många gånger är bättre på att fokusera på positiva saker i livet.
Ha det underbart.
Stor kram

Svar
hemma hos lilla mej 11 augusti, 2013 - 09:33

Wow sitter här och tårarna bara trillar .Vilket otroligt inlägg bara så fint skrivet.Underbara bilder skulle också vilja hoppa in och bara krama om er !!!!Ha en skön söndag underbara du .Massor av kramar Rita ♥

Svar
Blåklinten 11 augusti, 2013 - 09:39

Säger som någon annan sa, det kan man verkligen inte tro. Det syns inte ett spår av någon sjukdom i dina bilder.
Men så är det ju med en del sjukdomar, man vet att dom finns där men ingen kan se dom.
Hälsa din vän att bilderna är fantastiska.

Svar
Mirre 11 augusti, 2013 - 09:42

Vad du är stark som går ut med detta, samt så tapper och kämpare du är, förstår att det förmodligen är dagar som är piss och dagar som är bättre. Men du vill ju kämpa på och lära dig leva med det och det kommer du långt med,

Så vackra bilder på er
kraaaamar

Svar
Marie maräng 11 augusti, 2013 - 09:50

Jag säger bara WOW!!!
Ett helt underbart inlägg… vackert skrivet och vackra bilder!

Du är beundransvärd och man blir tagen av din otroliga styrka.
Önskar dig all lycka i framtiden!

Många varma kramar från mig!
Marie

Svar
Helena 11 augusti, 2013 - 09:58

Vilka fantastiskt fina bilder, man kan verkligen se det fina ni har tillsammans! Och jag kan bara säga TACK för att du delar med dig av din historia.
Ha en fin dag och njut av livet!
Kram Helena

Svar
Socker,vanilj och en skvätt grädde 11 augusti, 2013 - 10:18

Tack för att du delar med dig.
Att bestämma sig att inte låta något som kommer att styra en liv styra det, helt utan att man tar och gör det bästa av det, så långt det är möjligt, det är starkt.
Tror inte att man ska låta sig "besegras och sätta sig ner" för att det, som i detta fallet är en sjukdom ska ta över ens tillvaro.
Håller med dig "Only the dead fish follow the steam".
Fantastiska bilder på er, det riktigt lyser.
Fortsätt kämpa, du fina Tina:))
Kram

Svar
kavallinskan 11 augusti, 2013 - 10:22

Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg, Tack för att du delar med dig och ger hopp!
Vilka fantastiska bilder Malin har tagit på er, hon är en duktig fotograf!
Ha en underbar söndag!
Varma kramar från mig!

Svar
Annas röda stol 11 augusti, 2013 - 10:22

Så vackra bilder !!! Vilken fantastisk styrka du har som delar med dig av din berättelse. Kram Anna

Svar
Villa Ell 11 augusti, 2013 - 10:28

Jag gråter Tina, tårarna bara rinner! Så fint skrivet… Jag är rörd och berörd av ditt inlägg! Även om dagarna går upp och ner så är det fantastiskt att läsa din positiva inställning och ja det är viktigt, vi är här och nu! Det är bara att njuta av dagen…
Underbara bilder på dig och Mr C 🙂
Malin är ju så duktig!

Ha en fin dag och njut 😉
Stor kram Sandra

Svar
Channal 11 augusti, 2013 - 10:49

Du vackra Tina sprider så mycket glädje och kärlek! Ja, det strålar om dig och jag älskar dina bilder… speciellt när du ler! Du gör mig glad! men när jag nu läser om din ständiga värk och att du har MS blir jag ledsen! Tänker på min svägerska och Louis Hoffsten som kämpar med samma livskraft som dig trots sin MS! Tänker på min dotter som kämpar med sin själ och jag, vi andra kan bara stå och titta på och GE KÄRLEK!!

Du har berört mig från första stund på ett sätt som jag inte kan sätta fingret på…

Kärleksfulla StyrkeKramar!!

ps. Underbara bilder på dig och mannen! ds.

Svar
Hannis 11 augusti, 2013 - 11:05

Du fina och kloka människa!
Det är just det där som är att leva med en sjukdom och inte att vara den. Det inspirerar mig ännu mera!
Och vet du, orden du skrev för ett tag sen (inlägget tänkvärt),
dom sitter sen i onsdag på insidan av min badrumsspegel.
Jag läser dom varje morgon!

Kram Hannis

Svar
Livskraft 11 augusti, 2013 - 11:13

Vilken fantastisk inställning till en så fruktansvärd sjukdom. Blödig som jag är fällde jag såklart en och annan tår när jag läste ditt inlägg.
Så vackra bilder och så fina ni är tillsammans.
All kärlek till er.
Kram

Svar
Jessica - Svart på vitt 11 augusti, 2013 - 11:21

Här sitter jag och bölar… Vilket starkt och berörande inlägg! Du är beundransvärd och en riktig förebild. Din positiva inställning till livet lyser allt som oftast igenom i dina inlägg, och jag tror att det är många med mig som smittas av detta.
Fantastiska bilder på dig och din man. Det fullkomligen strålar om er!
Fortsätt stråla och största kramen till dig fina Tina.

Svar
Carola 11 augusti, 2013 - 11:50

Otroligt vackra bilder på er. Man ser all lycka i varje bild och så som jag känner er så är ni verkligen så som bilderna visar. Varma och och helt underbara. Ja Tina bloggen har verkligen en stor del i att man mår som man gör och det är så skönt att bara kunna skriva av sig och i mitt fall så har det verkligen hjälpt mig med att få skriva av sig. Det är som du säger att man är inte ute efter att man ska tycka synd om men det kan hjälpa andra att ta tag i livet och se att man inte bara behöver sitta hemma för att man har fått en diagnos.
Själv blir jag bara starkare o starkare för varje dag och på något sätt är jag så stolt över mig själv att jag är den jag är och att jag klarat mig igenom livet. Ta hand om er och fånga dagen. Kramar i massor

Svar
Suz 11 augusti, 2013 - 11:52

Vilka fantastiska bilder på er, det strålar om er och ni förmedlar starka känslor även till mig som "bara" läser din blogg och inte känner er på riktigt!

Ett verkligt starkt inlägg av dig, en inblick i ditt liv och hur annorlunda det kan vara när en sjukdom försöker ta över. Hur stark du är som envist kämpar vidare och vägrar låta värken förstöra ditt liv.

Jag är stum av beundran för din styrka, vill absolut respektera din önskan att inte tycka synd om dig utan sitter istället här med den största ödmjukhet inför livet och, som sagt, en stor beundran för din styrka, mod och envishet. Att sätta sig in en annan människas situation är omöjligt, kan bara nudda vid tanken. Stor respekt!

Och återigen, bilderna är fantastiska! Det syns inte ett spår av vad du beskriver, det syns bara kärlek och styrka. Så fina ni är!

Kramar
Suz

Svar
Sabelhagens Olivlund 11 augusti, 2013 - 12:16

Jag blir så berörd av ditt inlägg, intet öga är torrt. Så vackra bilder på dig och dina man, ni utstrålar så mycket kärlek.
Du sprider så mycket inspiration och positivitet.
Stor kram till dig fina Tina

Svar
No34 11 augusti, 2013 - 12:17

Vilja kan försätta berg, och du verkar ha en vilja av järn!!
Med positiv inställning kommer man oerhört långt, men jag förstår att det är väldigt, väldigt jobbigt mellan varven.
Vilken tur att du kom på att du skulle börja blogga så vi får läsa och lära "känna" dig och din otroligt positiva inställning och kreativitet!
Fantastiskt vackra bilder på Dig och maken <3
Bamsekram från Kate

Svar
H`s enkla vardag 11 augusti, 2013 - 12:24

Vackra och goa Tina! Vilka otroligt vackra bilder som säger mer än tusen ord. Så läser man en historia som man har svårt att ta till sig när man ser och hör allt som du delar med oss andra. Men vilken kämpe och vilken energi du har. Du måste vara en otroligt stark person och hela ditt väsen lyser lycka och harmoni. Starkt av dig att berätta med så vackra ord. Har funderat på dig sen du klickade på publicera och jag är så imponerad av dig fina vän!
Kram Helena

Svar
Bodil Brink Morse 11 augusti, 2013 - 12:34

WOW,vad starkt av dig att dela med dig till oss och tack för att du gör det. Det måste ha varit så tufft med värk och att inte veta vad som pågår. Ovissheten är inte rolig. Sen en bilolycka ovanpå det, wow! Du är jäkligt stark och jag beundrar dig. You go girl!!!!
Underbart vackra foton av ett så vackert par.
Massor av kramar över havet till dig, Bodil.

Svar
Maria 11 augusti, 2013 - 12:58

Åh herregud människa vad du fått gå och fortfarande går igenom! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga… Bilderna är fantastiska!!! Som du säger: Kärleken och lyckan lyser starkt om er! Och stark, det är väl det minsta man kan säga om dig! Och om hela er familj, förstås. För detta rör ju hela familjen. Det är starkt av dig att fokusera på att leva liver fullt ut! Det finns många som ständigt klagar på mindre än din värk, det gör knappast att de mår bättre… Det är viktigt att leva i nuet och njuta av livet, det vet jag också av sorglig erfarenhet…
Kram på dig fina fantastiska människa! Och hälsa maken att han ska vara lycklig över att ha en sådan strong vacker kvinna som du!
/Maria

Svar
Bakom dörr nr. 11 11 augusti, 2013 - 13:26

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva fina du, får tårar i ögonen när jag läser det du har varit med om och är med om. Skönt att du inte ger upp utan lever livet. Både du och din familj är fantastiska.
Underbara bilder. Ta hand om dig.
Kram Pia

Svar
Hemma på Sjuan 11 augusti, 2013 - 13:32

Men åh söta Tina! Tårarna trillar ner för mina kinder nu… Vad du har gått igenom och går igenom hela tiden. Min mamma har fibromyalgi och kronisk värk på flera olika sätt så jag vet lite av det du går igenom! Tycker du är fantastisk som delar med dig av detta, visste att du hade nån sjukdom men detta!! Känner dig ju inte privat men du ger så mycket med din blogg, jag vill kika in här dagligen! Beundransvärt!!
Hoppas de kan hitta nån form av lindring till dig!
Vilka underbara bilder på dig och mannen och havet! Sååå vackra!
Många stora kramar till dig, Suss

Svar
Milla 11 augusti, 2013 - 13:36

Åh, så fina ni är! Och din historia är både plågsam och hoppingivande att läsa. Livet. Som man inte alltid styr själv men ändå kan välja hur man vill leva. Det är så mycket fokus på allt det synliga i dagens vuxenvärld, lite paradox i den här bloggvärlden dessutom. Du visar så fint att det finns så mycket att kämpa för – största kramen för det! Kram Milla

Svar
Petra Nymans Dagbok 11 augusti, 2013 - 14:27

Nu fick du mig att fälla en liten tår! Så otroligt starkt inlägg!
Tur att du har sådan livsglädje o kämparvilja! Hur hade det gått annars?!? Er kärleksfulla hem verkligen genomsyrar hela bloggen!
Tack vackra kvinna för att du delar med dig! Kramar i massor! Visst är det fantastiskt kul att blogga! Man får verkligen nya härliga vänner som kan stötta o heja på!Kloka ord, det gäller att leva här o nu! <3 /Petra

Svar
Hilde 11 augusti, 2013 - 14:45

Först wow vilka underbara bilder! Jag sitter här och blinkar och blinkar, men tror jag ska klara av att skriva i alla fall. Stärkt av dig att skriva om det tycker jag. Jag har faktisk tänkt på båda sjukdomarna när du gett ett litet hint om att det är något. Nu har jag bara en av dessa, men receptet är helt klart att försöka att fokusera på livet som faktisk finns bakom smärtan. Lär man sig att leva med den, blir livet som du skriver bra i alla fall, även om det går upp och ned. Svärmor har MS, och hon blir bara bättre och bättre med färre och färre skov. Nu beror det nog på hennes sprutor, men hon själv menar att det är barnbarnen som håller henne uppe då hon var mycket sämre för 9 år sedan. Keep it up, och kom ihåg att det måste bli lite mörkare före det kan bli ljust igen, och så kommer det nog att fortsätta. Det gör det i alla fall för mig..
Kram fina du!

Svar
anitaskreta 11 augusti, 2013 - 14:54

Hej! Jag har helt nyligpen börjat läsa din blogg som är både inspirerande och med vackra bilder. I början av det här inlägget hajade jag verkligen till när jag läste om värken i ansikten. Jag har ju också trigeminusneuralgi, fast inte det övriga som du har, men värken i ansiktet vet jag vad det innebär. Jag är glad att du lever livet fullt ut och uppskattar kärleken och det fina. Det är vad jag försöker göra också, fast det inte alltid är så lätt.

Svar
PIAZZAN 11 augusti, 2013 - 15:00

…jag skickar Största kramen och beundrar att du delar med dig …
och det där med hur man tänker ….vilken stor roll det har i våra liv…:)

KRAM

och så hoppas jag att vi kan ses både du , jag , Malin och resten av Bloggänget snart …för visst känns det som det snart är dags ? 🙂

Svar
Hovdamen Yoyce 11 augusti, 2013 - 15:07

Ojdå har du MS, det kunde man ju inte ana! Vad härligt att höra som du kämpar och jag älskar att läsa din blogg så du gör många människor glada. Jag hoppas att vi kan ta den där lunchen någon dag. Det hade varit så kul.

Den låten med Louise Hoffsten är helt underbar, nu ger jag mig ut o fångar livet!

Kram

Svar
Fröken Foto 11 augusti, 2013 - 15:10

Tusen tack själv Tina! Du är en fantastisk kvinna! En förebild för många!

kram till er!

Svar
Malin 11 augusti, 2013 - 15:13

Wow, vilken stark berättelse. Att du skriver så "fint" och klokt om sjukdomen och synen på livet är verkligen inspirerande. Att du inte sjunger ner utan istället ligger på topp och älskar livet. Så himla kul att läsa och inspirerande som sagt!

Superfina bilder på dig och din man, wow! Helt underbara ju!!

Många kramar!!

Svar
åse 11 augusti, 2013 - 15:15

Vilka vackra bilder som utstrålar så mycket värme och kärlek, vilken resa du har gjort och gör, det är underbart att läsa hur positiv och vilket driv du har trots smärta och värk. Att kunna leva här och nu trots allt, du är beundransvärd. En stor kram till dig .

Svar
♥Linda♥ 11 augusti, 2013 - 15:46

Så fint och rörande du har skrivit. Fantastiskt att kunna känna din totala styrka genom raderna. Många hade nog kastat in handduken men inte du. Jag beundrar dig mycket! Bilderna på dig och maken är så härliga… kraftfulla och ödmjuka på samma gång. Du är fantastisk!

Många kramar från Linda

Svar
svart vitt och rött 11 augusti, 2013 - 15:50

Kämpe!! Härligt att du har den fighting spirit! Fantastiska bilder! Malin är superduktig med kameran!

Svar
mammaxtre 11 augusti, 2013 - 16:13

Tack för att du delar med dig av din historia.

Tag hand om dig!

Vilka otroligt fina bilder. Vad roligt att ha!

Svar
Kicki 11 augusti, 2013 - 16:44

Så fint av dig att dela med dig! Du verkar så stark och de runt omkring dig ger dig förstås också extra styrka! Jag beundrar dig och du får en verkligen att tänka på att leva här och nu…det är så lätt man hamnar i ett gnäll och bara klagar…
Otroligt fina bilder på ett vackert par! Kram

Svar
Susanne 11 augusti, 2013 - 16:49

Jag vill tacka för att du delar mig det av din historia.
Kramar i massor

Svar
Helén i Vilrummet 11 augusti, 2013 - 17:02

Du starka vackra kvinna. Du förgyller min dag med din blogg.
Ta hand om dig och din familj och var bara så där fantastisk som bara du kan.
Kram Helén

Svar
Titta in hos Thess 11 augusti, 2013 - 17:03

Fint och starkt av dig att dela med dig av "den riktiga verkligheten"
Jätte fina bilder på dig och in man,eran kärlek syns verkligen 🙂
Och vilken Italien resa ni har gjort :))))
I morgon börjar min semester vecka som jag ska ha alldeles för mig själv.
Och jag tänker banne mig njuta varenda sekund ;)))

Många Kramar
Thess

Svar
VivanDivanGoesFashion 11 augusti, 2013 - 17:15

Tack fina du för att du delar med dig! Jag blir oerhört rörd av dina ord och den styrka du utstrålar. Du berör mig djupt och så fint du skriver. Mycket starkt gjort att skriva om det och att ha den inställning du har.

Ni är oerhört vackra på bilderna. Fantastiska bilder som strålar av kärlek.

Massa kramar till dig
/Vivvi

Svar
Lilla K 11 augusti, 2013 - 17:21

Vilken underbar förebild du är Tina! Med din utstrålning, din livsglädje, din ärlighet och ditt mod! Keep on shining and inspire!
Stora kramar

Svar
Nina - Glamourmamman 11 augusti, 2013 - 17:30

Tack för att du delar med dig av ditt liv <3

KRAMAR

Svar
Karin 11 augusti, 2013 - 17:41

Inte tycka synd om skriver du, men man kan tycka om dig 🙂 Ett fint inlägg med mycket värme från dig och så förstås superbilder på er och havet. Ha en riktigt fin söndagskväll Kram Karin

Svar
FJÄDERNEJLIKAN 11 augusti, 2013 - 18:37

Superfina bilder som lyser av kärlek! 🙂
Tack för din livsglädje, vilket jag verkligen tar till mig…♥ ♥ ♥ ♥
Kramizz goa du /Laila

Svar
Kia 11 augusti, 2013 - 18:43

Du gör helt rätt! Lev livet efter din egen förmåga. Visst alla har med och motgångar vissa värre och mer än andra men det gäller att försöka att ta vara på det som är bra och det tycker jag du verkar lyckas bra med.
Underbara bilder på er!!

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Svar
anettan 11 augusti, 2013 - 19:17

Tack för att du dela med dig av ditt liv, en gripande berättelse. vilka härliga bilder, man ser riktigt hur mycket kärlek det finns. Ha en riktigt go kväll. Kram Anette

Svar
smile 11 augusti, 2013 - 19:31

Oj. Starkt.

Jag tror jättemycket på tankens makt och att tänka positivt. Du bevisar att det funkar.

Tack för att du delar med dig.

Kram 🙂

Svar
smile 11 augusti, 2013 - 19:31

Oj. Starkt.

Jag tror jättemycket på tankens makt och att tänka positivt. Du bevisar att det funkar.

Tack för att du delar med dig.

Kram 🙂

Svar
Dagar av lycka 11 augusti, 2013 - 19:41

Wow, vad strong du är som delar med dig. Tack! Tycker inte synd om. Men KÄNNER med. Verkligen! Du är tuff och du har en enormt härligt, positiv syn på livet vilket kommer hjälpa dig på alla plan. Du är grym! Heja dig!

Kramar i mängder /Anna

Pssss: Ljuvliga bilder på dig och maken. Otroligt vackra!

Svar
Melody and M.E 11 augusti, 2013 - 19:42

Du visar verkligen att med rätt inställning så kan man klara av mycket, till och med svår smärta!
Jag förstår att bloggen betyder mycket för dig, den ger dig möjlighet att fokusera på det som är positivt och skildra det i ord och bild! Och att koncentrera sig på det som är positivt, det är riktigt bra medicin!
Vackra bilder som säger mer än tusen ord!
Kram M.E och Melody skickar förstås en stor puss till sin Tina!

Svar
Bara Sara 11 augusti, 2013 - 19:52

För det första, åååååh vilka vackra bilder och så roligt att bli fotad av Malin!
Och för det andra, jag tycker inte synd om dig, men tycker det är så starkt av dig att berätta och jag tycker din inställning till livets uppgångar och nedgångar är så beundransvärd! Stor kram, tack för att du delar med dig! Sara

Svar
Ekenäsliv 11 augusti, 2013 - 20:37

Tårarna rinner och jag känner mig mållös…
Detta är ett inlägg så naket och avskalat.
Bilderna på er är HELT fantastiska! Man ser verkligen er kärlek på bilderna.
Jag vet hur det är att ha ont, men jag blev ju av med min ständiga smärta.. (har haft leukemi, tror du vet det)
Vill bara skicka en riktigt STOR och VARM KRAM till dig från mig som räcker riktigt länge och som du kan plocka fram igen när du behöver den…
/Anna

Svar
Life's Silverlining and I 11 augusti, 2013 - 20:55

Oj oj vad du har gått igenom! Bilderna och din berättelse oj vilken samstämmighet! Stor kram Nilla

Svar
Annika Soulcityguide 11 augusti, 2013 - 21:25

Fina fina du. Så härligt att läsa om din jäklaranamma. Jag tror mycket på viljans kraft. De fina bilderna utstrålar verkligen kärlek om er två.
Stor kram sötnos!

Svar
Tant Anna 11 augusti, 2013 - 21:46

Underbara du som delar med dig den här berättelsen. Att lyckas utstråla så mycket livskraft trots värk & smärta är helt fantastiskt. Förstår att du inte vill att man ska tycka synd om dig men jag tror att vi alla "känner" med dig.
VILKA FINA BILDER DU BJUDER PÅ ÅTER IGEN <3
Kramis

Svar
A House With A View 11 augusti, 2013 - 21:50

Vilket starkt och fint inlägg!! Oj så mycket smärta du förmedlar och samtidigt så mycket livsbejakande styrka och positivt tänkande!! Det sistnämnda kommer man långt med, suuuperviktigt!! Tack för att du delar med dig, det väcker känslor om hur skört livet är och hur tacksam man bör vara och glädjas över det man har – det har du lyckats med!! Och en "sjukdom" är ju "bara" en del av en som människa – acceptans och ett positivt tänk är det viktigaste!! Och såklart allt vackert och njutbart som finns kring en i form av underbara människor 🙂

Styrkekramizar aka

Svar
Susjos 11 augusti, 2013 - 21:50

Oj vilka foton och vilken stark kvinna du är!!!!
Tack för att du delar med dig av ditt liv ♥

Svar
dianasdrömmar 12 augusti, 2013 - 05:00

Vilken kämpe du är vännen, helt fantastiska bilder och kärleken når ända hit stor kram Diana

Svar
Prinsessorna på Bellevue 12 augusti, 2013 - 06:14

Du är fantastisk och bilderna är helt otroligt vackra! Har också bestämt att min whiplashskada inte ska få förstöra mitt liv! Aldrig i livet!

Kraam
Petronella

Svar
Hus Inspiration Inredning 12 augusti, 2013 - 06:52

Tack att du delar med dig! Otroligt starkt inlägg! Vilken stämning bilderna förmedlar, vackert!

Svar
Razzy 12 augusti, 2013 - 07:58

Vilka helt underbara och kärleksfulla bilder 🙂 Ni är verkligen vackra ihop ♥

Skönt att du väljer livet istället för värken och du verkar otroligt stark, har själv värk i kroppen konstant och för mig har det också varit lättare att komma vidare genom att välja livet 🙂

Många kramar Eva

Svar
Anonym 12 augusti, 2013 - 08:16

På mitt jobb har vi en bild med texten: "Det är viktigare hur man tar det, än hur man har det." Ett motto som, helt visst, många gånger är lättare sagt än gjort, men som jag upplever betyder så fantastiskt mycket för dem som försöker sträva att leva efter – inte minst våra patienter. Så underbart att läsa hur du hanterar din vardag med att just inte låta det negativa ta överhanden ♥

Varmaste kramar
Din vän o f.d arbetskamrat
Ann-Britt

Svar
Browneyedgirl 12 augusti, 2013 - 08:55

Otroligt inlägg och så vackra bilder att man stannar upp <3
Fick mig en tår i ögat av hur du skriver med sådan inlevelse och kärlek. Du är fantastisk <3 Stor kram fina

Svar
Helena N 12 augusti, 2013 - 09:15

Fina vackra kloka Tina, du underbara glädjespridare!
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, mer än att denna historia bara bekräftar det jag redan visste, vilken fantastisk människa du är.
Tusen varma kramar till dig.
/Helena N

Svar
kakaobonan67 12 augusti, 2013 - 09:38

Som en virvelvind dansade du in i bloggvärlden för ett tag sen (ganska längesen nu…) och lämnade avtryck hos många av oss. Alltid glad, positiv och med ett vänligt ord. Genom dina inlägg har jag förstått att du inte alltid mår bra, när du kurar under filten. Tycker du är stark och generös som berättar din historia så öppet. Tänker inte tycka synd om utan istället berömma dig för din otroliga livsglädje och styrka och för allt du ger, till oss bloggare men framförallt till din fina familj.
Så fina bilder på dig och din Mr C. Kärleken och vänskapen hos ett par som gått egenom mycket tillsammans och som älskar varandra innerligt syns på fotona. Vackra!
Många varma kramar Pia

Svar
Catarina Alexandersson 12 augusti, 2013 - 09:49

Jag är fullständigt mållös, och jag tycker visst synd om dig, det måste jag få göra. Vill oxå tacka för att du berättar, viktigt och även om jag inte har det som du så känner jag samhörighet. Jag lider ju oxå av kroniska sjukdomar som går i skov, vilket innebär smärta varje dag livet ut. Inte lika allvarliga som dina men de påverkar mig i allra högsta grad. Kan vara oerhört krävande med dessa lite "osynliga" sjukdomar.

Du är en fantastisk människa, det fullkomligt strålar och lyser om dig, och du sprider glädje som få. Man kan aldrig gissa utifrån dina bilder eller din text att detta mörka döljer sig där. Så häftigt att du väljer att dela med dig och sprida glädje, alla finner inte den styrkan mitt i smärtan.

Heja dig!
Kramar

Svar
Le petit jardin 12 augusti, 2013 - 09:55

Vilken härlig positiv inställning, som säkert hjälper dig långt på din väg, samt en underbart fin och stöttande familj! Du har ju verkligen varit med om flera tråkiga, svårt & tuffa bakslag och hoppas verkligen allt det bästa för dig.

Bilderna vara fantastiska, såg de först hos Fröken Foto och tänkte…henne käner jag igen….Ni ser så levande, fria och lyckliga ut.

Må gott, lev livet och låt inget hindra dig

kram kajsa

Svar
http://mysbella.blogg.se/ 12 augusti, 2013 - 10:53

Åh tack för att du delar med dig! ❤ Vilken härlig kämpe du är, du berättar så målande! 🙂 svårigheter och kriser brukar iregel bidra till att vi människor stärks, dock inte alla.. Men du har varit stark och positiv, en riktig förebild!❤

Kramar Izabell

Svar
ime 12 augusti, 2013 - 11:00

Åh vad jag beundrar dig och din kämpaglöd, vackra kvinna. Allt gott till dig och din familj!
Kram

Svar
Anonym 12 augusti, 2013 - 11:26

Fantastiska kvinna!!!!!

Svar
ella 12 augusti, 2013 - 12:37

skönt du kan vara så possitiv iaf å leva så gott d går,njuta å ha d bra=)
så vackra bilder!!jättefina är ni=)
kramar

Svar
Sallys hus 12 augusti, 2013 - 13:27

Nämen finaste finaste Tina!
Jag fattar inte vilken planet jag befunnit mig på…har ju missat hur många inlägg som helst..:(

Men duuu nu sitter jag på jobbet med tårar som bara strömmar ner för kinderna. Jag visste ju en del men inte allt. Det är svårt att förstå hur du kan vara så positiv och levnadsglad när man förstår vilken värk du måste ha. Egna problem bleknar…

Vilka fantastiska bilder…så otroligt vackra och ni är så fina båda två!
Å så er semester…ååå jag vill också… det låter faktiskit helt underbart och då är jag också en hotellprimadonna och inte alls nån campingtjej…men det där vill jag med göra!
Ha en fin kväll!
Kraaaaaaaaaam Katarina

Svar
pillan 12 augusti, 2013 - 14:57

Man/jag skulle aldrig kunna ana att du lever med denna ständiga smärta då man läser din blogg! Du är en frisk fläkt i min vardag och jag älskar att besöka dej! Inget "klagande" utan sprittikroppen i varje blogginlägg 😉

Keep up Tina, Kramar P

Svar
Anna Margareta 12 augusti, 2013 - 17:44

Så fint av dig att dela med dig till oss. Jag tycker du är fantastiskt bara så du vet. Stor mega kram!

Svar
Junitjej 12 augusti, 2013 - 18:44

ALl styrka till dig!!!! Så fint skrivet och vilken styrka du har inom dig!
Kanonvackra bilder på er.

Svar
Carina Persson 12 augusti, 2013 - 19:03

Tack för den nakna sanningen! Beundrar din inställning – samtidigt som jag anar att den är den enda rätta! Tack för positiv energi och tack för väldigt fina texter och foton på din blogg!

Tyckte att det var något bekant över kvinnan på Fröken Foto, så det var du – och din man 🙂 Vilken kärlek ni utstrålar! Vilka foton av Fröken Foto!!

Kram Carina viltovackert@blogg.se

Svar
Annes vita rum 12 augusti, 2013 - 19:44

Vackra bilder på dig och din man!Tråkigt med din sjukdom men trots allt sprider du glädje och positivitet.Alltid roligt att läsa din blogg och din humor:) Ha de gott vännen..kramizar

Svar
creando 12 augusti, 2013 - 20:12

♥♥♥♥

Du är precis så som du beskriver dig. Du är klok, stark och vacker. Och du är så varm, faktiskt en av de varmaste och mest genuina människor jag har fått äran att träffa. Så ja, du har faktiskt lyckats besegra sjukdomen i någon mån. För du låter inte den ta över. Och för det har du min allra största respekt. Du inspirerar och du sprider din livsglädje på ett sätt som vi runt dig bara kan vara tacksamma för. You go girl!

…och ja, just det, superfina bilder är det såklart 🙂

Kramen

Svar
Annika 12 augusti, 2013 - 20:24

Åh, så stark du är. Min fd svärmor har också MS. Hoppas sjukdomen håller sig i schack och att du orkar kämpa vidare. Du är verkligen en hjälte. Och vad snygga ni är på bilderna, hur vackra som helst. kram

Svar
Gabriella 12 augusti, 2013 - 21:13

Vilket fantastiskt inlägg! Tack för att du delar med dig. Starkt och hedrande! Det är rörande att få läsa och ta del av dina ord, och din berättelse. Min pappa hade MS (och en del andra neurologiska sjukdomar) och jag har sett det på nära håll och vet hur det påverkade honom. Trots allt du varit med om har du en sådan härlig förmåga att sprida så mycket positivt och inspirerande runt dig. Det är alltid så fint att titta in här:) Allt gott till dig och all beundran!
Kramar

Svar
Linda 13 augusti, 2013 - 06:35

Tack snälla fina du för att du delar detta jobbiga med oss. Att vi får förtroendet att veta detta om dig. Jag beundrar din styrka och din starka livsglädje.

Puss och kram!
/Linda

Svar
Lotta 13 augusti, 2013 - 11:27

Underbart att läsa.

Naket, ärligt, positivt, mitt i det svåra.

Kudos till dig för att du berättar. Min pappas bror hade MS. Har sett sjukdomen på nära håll, så jag vet.

Kärlek till dig, så glad att du finns här och att vi hittat varandra.

Beundrar dig!

KRAM

Svar
Anonym 13 augusti, 2013 - 13:13

VILKEN UNDERBAR QVINNA DU ÄR!

Tårarna rinner här på jobbet när jag läser ditt inlägg….

Älskar dina inlägg och OTROLIGA fina bilder….

Kärlek och Hälsan är VIKTIGASTE i livet!

Svar
Anonym 13 augusti, 2013 - 16:56

Vilka fina bilder på er båda. Du är en fantastisk kvinna , vilken styrka du har.
Kram mamma C

Svar
Carina 13 augusti, 2013 - 17:06

STOR KRAM

Svar
Anonym 13 augusti, 2013 - 17:45

Vet inte vad jag ska skriva… Jag hittade din blogg häromdagen via en annan blogg och fastnade för att du skrev om Italien och visade så snygga kläder:) Å sen ikväll tänkte jag kolla igen om du skrivit nåt nytt och läste det här… och jag är så tagen, så berörd och så ledsen för din skull, men sen, så himla imponerad av din kraft och beslutsamhet och jag kan bara kan säga .. TACK! för din kämpaglöd och envishet och livsglädje, den smittar av sig…..Kram

Svar
oskrivnablad 13 augusti, 2013 - 18:02

En stor kram till dig och dina nära!!

Svar
Tess 16 augusti, 2013 - 20:23

Herregud, Jag har missat detta inlägget på något märkligt sätt. Och här sitter jag nu och gråter.
Du är så himla stark. Jag beundrar dig verkligen. Du gör helt rätt. Men det är så himla mycket lättare att säga som du gör än att faktiskt leva som det. Men du verkar fixa det.
Du är en fantastisk människa!
Många kramar

Svar
Cissi 20 augusti, 2013 - 11:37

Det är beundrasvärd av dig, vilken inställning!
En väldigt nära vän till mig har desamma så jag har även "sett" det på nära håll och är glad att det finns olika mediciner mot även detta!
Hemska förbannande sjukdomar som kan göra livet så j-vla orättvist 🙁

Styrkekram till Dig och vilka fina bilder det lyser om er <3

Svar
Limestone by the Sea - Victoria 20 augusti, 2013 - 21:12

Vilket fint och känslosamt inlägg som förmedlar mycket kärlek trots svårigheterna du går igenom. Vackra bilder på er båda. Kram på er. ♥Victoria

Svar
Fiona 23 augusti, 2013 - 00:23

<3<3<3

Svar
en matsked grejer 30 oktober, 2013 - 18:50

Alla ord är redan använda, men fantastiska du! Både hur du ser på livet, hur du orkar kämpa och den inställning du valt!
Goa kramar Cecilia

Svar
Krannina 13 januari, 2014 - 13:28

Fantastiska bilder – er kärlek fullkomligt strålar mot mig genom datorskärmen. Du är helt fantastisk och stark <3 Jag har helt missat detta inlägg och hade ingen aning… Tack för att du delar med dig!

Kram

Svar
bosseliden 21 februari, 2014 - 19:52

Hoppas du kunnat behålla din livsinställning sedan inlägget. Ett naket och mycket tänkvärt inlägg som går direkt in hos läsaren. Jag blev mycket förtjust i de läckra bilderna. Önskar dig allt gott. Kram Bosse.

Svar
Anci 22 januari, 2019 - 21:43

Stor beundran till dig som delar med dig. Du har precis som jag gjort: inte gjort dina sjukdomar som din identitet utan valt livet.
Själv har jag en MS diagnos sedan ca 10 år tillbaka. Vet var det innebär att ha en nervsmärta 24/7. Inget som någon märker om man inte känner mig väldigt väl.
Kram till dig ?

Svar
Home2Tiny 24 januari, 2019 - 11:50

Tack snälla Anci. Nervsmärta är verkligen något som tär. Förstår dig så väl…har många gånger genom åren fått höra…Men du som ser så fräsch ut…..Jaha bara för att jag är sjuk så måste jag se ut på ett visst sätt då eller…. Förr tog jag väldigt illa vid mig vid sådana kommentarer. Idag tar jag det som en komplimang och säger -Tack så glad jag blir…..Hoppas du är inne i en bra period nu och får njuta av livets goda. Stor varm kram till dig. Tina

Svar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »