juli 2022

Hej vänner!

Och tusen tack för alla mail, kommentarer och dm på insta.

Ni är så otroligt omtänksamma och undrar hur vi mår och om allt är okej.

Jodå vi är helt okej, men det är en del som snurrar runt just nu våra liv.

Ni som hängt med ett tag här inne vet att sommaren inte är min bästa tid på året.
MS och värme är ingen bra kombo.
Värmen har påverkat mig något alldeles kolossalt, jag har gått fullständigt ner för räkning och energin har fullkomligt sugits ut ur mig.
När det blir såhär måste jag bara andas lugnt och inte stressa upp mig när jag ligger och näst intill hyperventilerar i skuggan.

Detta tillsammans med alla andra symptom, min värk och det faktum att jag faktiskt har kommit in i klimakteriet har förutom de fysiska besvären också rört till det ordentligt i huvudet.

Ibland eller egentligen ganska ofta under de senaste månaderna har det känts som jag har tappat det helt.
Gråter, tänker katastroftankar, ingenting känns roligt och både självkänslan och självförtroendet är så nere på botten att jag har svårt att se hur jag ska ta mig upp igen.

Samtidigt viskar mitt dåligt samvete i mitt öra att jag borde skämmas över att jag känner så här.
-Ta dig i kragen kvinna och ryck upp dig.

Jag har hela mitt liv varit “den starka”.
Även i de mest svåraste stunderna har jag hållit ihop, organiserat, inte tillåtit mig att känna efter utan rest mig, scannat av, gjort det bästa av situationen och aldrig sett tillbaka.

Men nu är det som om livet har skakat om mitt inre (och delvis mitt yttre, japp kroppen förändras en del i klimakteriet) och jag har säkert hundra gånger ställt mig frågan
-Vem tusan är jag?
-Vad vill jag?
Och varför känner jag så här?

Även om jag har en tendens att gå in i mig själv och grubbla något alldeles förskräckligt, så pratar tack och lov Mr C och jag mycket om allt.
Han tillåter inte katastroftankarna och de orationella ta över, utan är lugn och ser det hela ur ett mer förnuftigt perspektiv.

Eftersom jag rannsakar mig själv i allt jag gör för tillfället har vi också diskuterat en hel del om hur vi ska fortsätta med våra plattformar

Inspirerar vi fortfarande?
Och är det vi gör tillräckligt bra?

Samtidigt är ju bloggen en stor del av vårt liv och jag saknar den och er något oerhört när jag inte uppdaterar.
Bloggkris deluxe kan man säga och du som läser får väldigt gärna komma med input.