Annorlunda
För det är väl så vi kommer att tänka tillbaka på sommaren 2020.
Nu är sommaren långt ifrån slut, jisses vi har hela augusti kvar och kanske om vi har tur en bit in i september också.
Men ändå, vi kan inte bortse från att det varit ett högst märkligt år än så länge när vi kikar tillbaka i backspegeln.
Nu har vi i Sverige ändå haft det riktigt bra, om man jämför med många andra länder, men visst kändes det som att allt det där vi tog för givet, typ försvann över en natt.
Värst har det såklart varit att inte få träffa nära och kära och jag som är en i allra högsta grad fysisk person, saknar otroligt mycket det där med att kramas, jag menar, min fina mamma, har jag inte kramat sen i mars.
Som tur är har vår och sommar ändå inneburit att vi har kunnat träffat en del vänner för att umgås utomhus, men ändå, det är inte på samma vis liksom, det ligger någon slags outtalad ängslan över det hela.
Är det trots allt okej att träffas.
Och istället för att den igenkännande doftslöjan av grill sprids i luften så har nästan doften av handsprit tagit över.
Visst är det obehagligt att uppleva att ens “frihet” på något sätt rycks ifrån en, att livet snärjs åt och vi själva inte kan riktigt bestämma.
Men ändå, visst finns det väl ändå en hel del positiva saker vi kan hämta ur denna smått bisarra situation.
Själv har jag på något sätt blivit så mycket lugnare, mina axlar som annars kan sitta uppe vid öronen har mer hamnat där de ska.
Alla “måsten” som almanackan fylls på med under sommaren har varit blanka och vi har tagit dagarna som de kommer.
Inget planerande och stressande dagar i förväg för att allt ska vara klart inför en resa eller bjudning, vilket ha inneburit att allt det där med jäkt och press har varit som bortblåst.
Kraven har sänkts, jag menar det är ju bara vi som går här hemma skrota, vad tusan gör då lite skit i hörnen och en tvätthög som växer, när lusten finns då tar jag tag i det.
Men framför allt så har vi haft TID.
Tid för varandra och till allt det där som vi annars alltid har sagt “Det får vi göra sen, när tid finns”.
Trädgården är ett sådant exempel, den som har blivit vår oas, vårt lilla smultronställe.
Den hade aldrig vuxit till sig och blivit vad den är idag om allt hade varit som “vanligt”
Missförstå mig inte nu, självklart vill jag som alla andra att allt ska vara som vanligt, men jag tror att man inte bara ska fastna i allt det som är negativt och jobbigt, jag tror det finns mycket värdefulla och bra erfarenheter att ta med sig när det här vänder.
Förhoppningsvis kan det här vara en tid för reflektion och eftertanke.
Att inte bara köra på utan verkligen ta chansen att göra allt det där som man alltid annars tänker att man ska göra sen.
Sen, kanske är just nu, så varför inte ta vara på det och istället vända ett jobbigt och negativt läge till att investera i sig själv, en vinst som kan påverka livet på många positiva sätt och som med all säkerhet kommer ge en hög avkastning många år framöver.
Ta hand om er vänner och nu fortsätter vi att hålla avstånd så vi slipper en isolerad höst.
Kramisar
T

2 comments
Ja denna sommar, detta år har verkligen varit märkligt. För mig är det tvärtom, jag blir stressad av att vara begränsad och inte kunna göra det jag vill när jag har semester. Mina axlar åker ännu högre upp och jag känner mig så trött fast jag haft en lång ledighet. Tid för varandra men inte för andra så känns det. Tur att vi alla är olika och er trädgård ser fantastisk ut. Ha en härlig måndag. Kraaaam Pia
Ja vi är alla olika och det är väl ändå ganska härligt. Jag försöker göra det bästa av en trist situation som jag ändå inte kan påverka, njuta av det som finns omkring mig och ta vara på nuet. Stor kram till dig Pia och ha en härlig dag. Tina