april 2016

Här hittade ni mig mest hela dan igår, i mysfåtöljen
Nej minsann det blev inte många knop gjorda och jag hade en av mina väldans sällsynta “tyck-synd-om-mig-själv-dagar”

Jag har ju annars en förmåga att kunna kicka mig själv i arslet och alltid försöka vända det mörka till det ljusa, men när man både har den ” vanliga” värken och sen plussa på en tandvärk som pulserar så det dånar i öronen då blir man liksom dränerad på ork och lust.

Jag brukar likna de här få tillfällena vid de där dementorerna, ni vet de i Harry Potter, de som suger ut all lycka och glädje ur en och man blir fullständigt tom på energi.

Annars får jag ofta frågan hur jag orkar, hur jag kan vara så positiv och glad när jag 24/7 har en överjävlig värk.

Mitt svar brukar vara -Vad har jag för val?
Eller rättare sagt jag har egentligen två val att välja mellan

Jag kan gräva ner mig i självömkan och bitterhet, vara arg, ledsen och passiv men vem förlorar mest på det egentligen?
Ingen människa orkar umgås med en sådan person i längden och allra minst en själv, jag bestämde mig i ett tidigt skede av min sjukdom att den aldrig skulle få sätta klorna i min livsglädje.

Så jag försöker, även om det många dagar är en inre fight, en kamp att flytta fokuset från smärta och negativa känslor till att se det positiva, att le åt sig själv och världen och njuta av allt det vackra i min omgivning.

Men jag gör det, jag är skyldig mig själv det, att inte fastna i ett ältande, utan göra det bästa av nuet, se det ljusa i stället för det mörka, inte se tillbaka och inte blicka framåt utan leva här och nu och låta det vara så…..

Så jag få ha mina så kallade “tyck-synd-om-mig-dagar” för till 99 % är jag mästarnas mästare i duellen jag går varje dag och jag kan ju inte vinna varje dag…….

 

Ta hand om er vänner och glöm inte att vara snäll mot dig själv!

Kramisar
T