Sitter här nergosad under filten med en varm kopp kaffe och funderar,
funderar på en fråga som jag fick angående hur jag ser på att åldras. Jag måste nog erkänna att jag aldrig har lagt någon större energi på ålder, det har bara varit en siffra som vart tionde år bytts ut och sen har det inte varit mer med det, tills nu….
Jag var nog inte riktigt förberedd på den hormonattack som helt plötsligt har invaderat min kropp, vad i hela friden kom detta ifrån? Är det så här det är att åldras som kvinna, då vet i tusan om jag tycker det är så himla roligt. Är det meningen att man ska förvandlas till en sur, fräsande och blängande ragata som själv är lika förvånad över hur humöret svänger från toppen till rena vulkanutbrottet. Får Skriet av Edvard Munch att framstå som rena glädjefnattet när jag själv får mina känslostormar över de mest banala saker som att jag inte får igång gräsklipparen, jösses säger jag bara var kom denna hormonstinna kvinna ifrån? En märklig känsla att veta att något händer i min kropp och knopp som jag inte riktigt kan styra över och som är ett bevis på att den biologiska klockan tickar, tick tack.
Det smyger sig på en, åldrandet, plötsligt finns det bara där, de gråa hårstråna, rynkorna, värmevallningar och kilona som inte vill släppa taget lika lätt längre. Ytliga förändringar som jag gärna hade skrivit att jag tycker är helt ok, men det gör jag faktiskt inte. För även om jag tycker att åldrandet rent mentalt är en positiv resa där lugnet, självförtroendet och insikten om mig själv har vuxit sig allt starkare så måste jag vara ärlig och säga att de ytliga förändringarna inte är fullt så charmiga. Men jag accepterar dem och gör vad jag kan för att bli kompis med den kropp som sakta men säkert kommer att förändras med åren. Jag är faktiskt inte rädd för att åldras, i alla fall inte så länge både kropp och knopp är överens med varandra och vi kan fortsätta att göra stordåd tillsammans.
Men än så länge är åldern bara en siffra och jag känner att livet sprudlar både i kropp och själ, jag har nog aldrig har känt mig starkare, vackrare och klokare för jag är en medelålders kvinna med rätt att känna så.
Njut i det fina höstvädret vänner!
Kramisar
T
