När bägaren rinner över och psykbrytet är nära

I helgen fick jag minst sagt ett psykbryt

Jag anser mig själv vara en ganska lugn person, som brukar acceptera läget, ta dagen som den kommer och är van att vara ensam.

Men på något sätt rann bägaren över i helgen.
Jag bara kände hur jag saknar allt, allt det där som gör livet så mycket roligare.

Nästan total isolering i över ett år sätter sina spår och även om jag har de bästa killarna och försöker hitta på saker här hemma så är jag helt klart inte mer än en människa.

Bara som det där med att gå på restaurang, bli serverad god mat och njuta av ett glas vin, när gjorde jag det sist??

Träffa övriga familjen för att umgås, busa, skratta och inte behöva tänka på avstånd, det som alltid känts som en självklarhet skulle nu kännas som att vinna en miljonvinst på lotto.

Kramas.

Okej vi kramas mycket här i svarta huset, men det med att ge nära och kära en stor bamsekram för att de bara är bäst, hur mycket på en skala saknar jag inte det liksom.

Och det där med att prova kläder i butik, trodde väl aldrig jag skulle sakna att stå där i provrummet som har varit mitt värsta innan.

Men nu skulle jag verkligen uppskatta att kunna prova på plats få rätt storlek direkt och slippa det där med att skicka tillbaka i tid och otid.

Och det här då – att få strosa omkring i storstäder som Köpenhamn och Stockholm, vara en del av det myllrande folkvimlet och dras med i den härliga atmosfären, nämen alltså blir nästan gråtfärdig av saknad.

Visst hörs man av på de sätt som går i dessa tider, men det här – en hög av vänskaplig kärlek det kan man inte få genom sms eller messenger.

Jisses vad jag saknar mina vänner, få babbla och bubbla ända in på småtimmarna.

Skrota omkring i butiker, klämma och känna, vela och kanske köpa, så mycket roligare än att klicka hem någon från nätet.

Visst blir impulsköpen fler ute i fysisk butik, men det är ofta där jag hittar de där guldkornen som jag inte hittar annars.

Stor längtan på det.

Och vi som älskar att nosa upp och besöka smultronställen i vårt vackra land.

Kommer inte ihåg när vi gjorde det senast och både jag och Mr C saknar det så galet mycket.

Bo på hotell och sätta lite guldkant på livet, är inget jag är bortskämd med just nu.

Längtar så oerhört efter att få komma hemifrån några dagar, se något annat än svarta husets fyra väggar och bli ompysslad.

 Och hur svältfödd är man inte på att få klä upp sig, gå på fest och skåla med vänner??

Och det slutar inte där egentligen, utan listan kan göras ännu längre med saker som jag verkligen saknar så mycket.

Och tänk allt det här är sådant som vi för ett år sedan bara tog för givet, inga konstigheter utan bara vardagssaker i princip.

Vi har ställt om och vi har gjort det bra, men jag märker hur mycket in-puts utifrån gör för mitt välmående och välbefinnande.

Och att det kommer såklart tillbaka – livet som vi en gång kände det

Men tills dess är det bara att hålla ut, hitta kraften och leva på hoppet om att corona planar ut.

Det första jag ska göra då är att slira in i en butik, köpa några nya fräsiga kläder, ringa alla mina vänner för att mötas på en restaurang och sen skåla och prata hela natten lång – kanske till och med ta in på hotell efteråt.

Hur mår du?

Och vad saknar du?

Ha en fin dag vänner och ta hand om er!

Kramisar
T