ATT HA FYLLT 50 ÅR

Ja nu är jag tillbaka igen.

Blev först en smula chockad när jag såg att bloggen var “kapad” igår, sen har jag nog läst det inlägget minst 10 gånger och storgrinat varje gång, så mycket känslor.
Min fina bror, svägerska och brorsbarn, älskar dem så mycket.

Annars blev jag faktiskt kidnappad av Mr C i lördags och visste inte alls vart vi skulle.
Jag kommer berätta mer vad vi har hittat på i dagarna två, men jag kan säga som så att jag blivit ordentligt bortskämd av mina killar.

Vill också från mitt hjärta säga ett stort -TACK!

Är helt överväldigad och rörd över all den kärlek som ni spridit här inne på bloggen, instagram och Facebook.

Jag önskar så att jag personligen skulle kunna ge er alla en stor varm kram för att visa min uppskattning och hur tacksam jag är över att ni kikar in här och många gånger skriver en hälsning, peppar och ger hejarop.

Det betyder mer än ni kan ana och lägger sig alltid som mjuk bomull kring hjärteroten.

Jag ska vara ärlig och skriva att det här med att fylla 50 år har varit förbaskat jobbigt.
Jag vet att många tycker ålder bara är en siffra, men för mig är det en känsla och den känslan har svajat ordentligt under året.

Men nu är jag över tröskeln och jag är så otrolig tacksam för livet.

Så något rynkigare, betydligt gråhårigare, men fortfarande lika sprallig omfamnar jag nu den här siffran.

För jag kan ju inte stoppa tiden, så dags att acceptera och ha förbaskat roligt under tiden.

Stora och många kramar till er alla!

Tina