När man känner sig som vädret….. som ett ösregn
Nu har jag suttit här hur länge som helst och stirrat på den här skärmen.
Inte kunnat bestämma mig om jag ska öppna upp och skriva hur tungt det är just nu eller ta den enkla vägen och bara kvittra och skriva hur bra allt är….
Och egentligen är ju allt det….bra menar jag….
Jag har två fantastiska ungdomar, en underbar man, ett hem jag älskar och ett jobb jag trivs mer än bra med….men…..
Jag är så trött….så ända in i norden trött…
Både fysiskt och psykiskt trött…det känns som hela jag rör mig i slow motion medan allt annat runt mig snurrar runt i 190…
Jag har byggt upp hela mitt liv runt mina sjukdomar.
Anpassat allt så jag ska kunna ha en så fungerande vardag som möjligt.
Planering är a och o för att jag ska kunna sköta mitt jobb och ha en gnutta energi över även för det sociala, även om det är väldans begränsat.
Och det tär, det äter upp mig inifrån att alltid försöka ligga ett steg före….
Jag vet att jag är stark….att jag genom åren rest mig, även när det har varit som mest tuffast….
Men när fler och nya symptom börjar nästla sig in och gör att jag blir än mer begränsad i livet då blir till och med jag golvad till slut.
MS, Trigeminusneuralgi, whiplashskada, fibromyalgi och hjärntrötthet är inga diagnoser man skojar bort.
Även om de inte alltid syns utanpå….så kan jag lova att det gör sig påminda innanpå, varje sekund, varje minut och varje dag….
Och oftast kan jag hantera det…..smärtan, värken, ovissheten, ångesten, tröttheten, glömskan och allt annat de bär med sig….
Men så kommer det en förändring, en indikation på att kropp och knopp kommer att få ytterligare en sak att hantera och det om något slår hårt på min strategi att hantera vardagen….
Jag har nämligen inget lager av energi. Det finns inga extraresurser att ta till, de som ska fånga upp mig och ge mig kraft att utkämpa ännu en fight.
Istället blir jag fullkomligt dränerad och bakslaget är ett faktum.
Jag älskar livet, jag tror på tankens makt och jag har alltid nära till skrattet.
Tre egenskaper som jag är fast övertygad om har hjälpt mig genom åren hur jävligt det än har varit.
Det och att jag aldrig har fastnat i bitterhetsträsket…..
Bitterhet är något som jag verkligen avskyr, det om något kan bryta ner och förtära vem som helst.
Därför har jag alltid valt att tro på en bättre morgondag än vältrat i mig gårdagens tråkigheter.
Men hur många gånger ska jag ha styrkan att göra detta?
Att ha muskler nog att klättra på den där stegen från botten till toppen???
Men jag gör det….för alternativet….att lägga mig ner och låta det onda vinna….
Nej det är inte jag….
Jag får låta saker och ting sjunka in, tillåta mig att vara ledsen och nedstämt ett tag….
Men sen…….styra upp, planera och göra det bästa av situationen….
Livet här och nu…….bra men inte smärtfritt…..
Men som efter ett ösregn kommer alltid solsken….för eller senare…..
Ta hand om er vänner och njut av livets goda!
Kramisar
T
28 kommentarer
Ja…Vad säger man. En del drabbas mer än andra. Tyvärr
Väldigt orättvist kan jag tycka. Så står jag här och klagar över en förkylning. (10 år sen sist) skäms på mig. Ha det så bra du kan
Kraaaam Inger
Tack Inger för din omtanke den värmer ska du veta. Kramar till dig och hoppas att du mår bättre. Tina
Ibland… ibland går det bara inte att vara den där starka och alltid glada människan, ibland måste man få ha dåliga dagar och bara får krypa ned under täcker och tycka att livet är väldigt orättvist utan att för den delen hamna i någon offerkofta eller bitterhet, man måste få göra det för att kunna hitta orken att hitta tillbaka till sig själv och till det ljusa i livet igen.
Att ständigt ha ont tär på både kropp och själ, (vet tyvärr av egen erfaranhet) och tröttheten gör ju inte saken bättre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du orkar igenom detta du tyvärr måste gå igenom och att du snart hittar ork och styrka igen.
Stora varma varma kramar // Eva
Tack fina Eva för dina ord som värmer otroligt mycket. Din omtanke lägger sig som varm bomull kring hjärtat. SKickar många omfamnande kramar. Tina
En hel famn av styrkekramar till dig! ❤️🌹
Tack Maj och stor varm kram tillbaka. Tina
Det var som om du skrev om mig.! Svårt att sätta ord på hur man känner sig varje dag . Ibland blir jag också lite rädd för mig själv om jag verkligen skulle känna efter hur jag mår. Är rädd att hamna långt ner i djupet…
Är också en som är positiv och tror på tankens kraft men som ibland ramlar ihop och gråter när huset är tyst och alla gått och lagt sig.
Styrke kramar från en värksyster!
Förstår dig precis i allt du skriver. Både om tankar som jag inte vågar tänka, gråten och maktlösheten som bubblar upp och rinner över lite då och då. Skickar många omfamnande kramar till dig min vän. Ta hand om dig. TIna
Så fint och tänkvärt du skriver. Jag sitter och läser nickar, hummar, och tårarna trillar . Först trodde jag att jag läste om mig själv jag har problem med smärtjävulen som kommer på besök allt oftare. Har diagnoser på min smärta tur är väl det. Innan jag fick det trodde jag att jag skulle bli tokig när man inte blev trodd på inom sjukvården. Inte förrens jag för 4 år sedan bröt ihop på vårdcentralen. Fick komma till smärtkliniken och fick hjälp annars hade jag inte levt idag. Man tror att man är ensam med sin smärta men många går och lider. Du är min medsyster och ger mig kraft att gå vidare. Hur du orkar förstår jag inte du är min ängel
Många kramar
Ingela tårarna trillar även på mig när jag läser det du skriver. Önskar jag kunde ge dig en stor kram IRL. Förstår dig precis…det tog några år även för mig innan jag fick mina diagnoser och det är fruktansvärt att leva med ovissheten plus att man måste övertyga sjukvården hur illa ställt det faktiskt är med en. Skickar många varma kramar till dig min kära medsyster. Ta hand om dig. Tina
Styrketräna till dig.
Tack fina Agnethe och stor varm kram tillbaka. Tina
Din inställning, din energi din fina blogg skapar magi och inger tacksamhet i mig❤️
Tusen tack Lillemor. Dina ord ger mig styrka till att fortsätta att dela med mig. Stor varm kram. TIna
Känner starkt med dig vännen♥️Har två nära bekanta som har den där (jävl..) ansiktsnerven att brottas med. Lider med er♥️ Här kommer en stor varm kram från mig. Ta emot!!♥️♥️♥️
Tack fina Carola jag tar emot din kram och skickar genast en tillbaka. Tina
Känner starkt med dig vännen♥️Har två nära bekanta som har den där (jävl..) ansiktsnerven att brottas med. Lider med er♥️ Här kommer en stor varm kram från mig. Ta emot!!♥️♥️♥️
Åh, Tina. Känner igen mig så otroligt mycket i det du beskriver! Hade kunnat skriva det själv. Blev själv sjuk för drygt 1 1/2 år sedan och en stor utredning pågår ännu, som går sååå långsamt och allt stannar upp hela tiden. Har bl.a. flera organ som inte fungerar som de ska, och fruktansvärd smärta, illamående och yrsel. Sa senast till min mamma i telefon ikväll att “jag har helt slut på energi. Vet inte vart jag ska hämta kraft ifrån längre, energilagret är slut”.
Fy, är verkligen hemskt att vi är så många som har en sån här vardag.
Tror precis som du att ibland får man tillåta sig att vara ledsen och sörja, och sedan försöka hitta kraft från det som ger positiv energi. Jag är inte heller den som ger upp, jag har ju så mycket som jag vill göra i mitt liv!
Det är de små sakerna i vardagen som har blivit min räddning och som jag försöker ta tillvara på, som en promenad i naturen med en bra podd, måla, njuta av en kopp kaffe m.m.
Finner mycket inspiration i din blogg, så tack snälla för att du orkar dela med dig av både toppar och dalar! Skickar dig all styra och värme jag har<3
Kram
Vännen…jag förstår dig precis. Det är fruktansvärt jobbigt och tärande när utredning pågår…När man inte vet…. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart får reda på vad som händer i din kropp. Jag hoppas att jag med min erfarenhet kan ge dig lite energi här på bloggen. Önskar jag kunde ge dig en stor varm kram IRL, men skickar tusen genom nätet….TIna
Blir så ledsen för din skull.
Tittar gärna in hos dig på bloggen, inte bara för de fina bilderna och inläggen utan för att man märker att det finns en själ bakom.
Hoppas så att morgondagen blir bättre för dig än denna dag varit. En dag i taget…
Kram❤️
Tack snälla Maria för dina värmande ord. Önskar dig en fin dag och skickar många stora kramar. Tina
Åh fina du, jag blir så ledsen att läsa om hur tufft du har det!
Jag vill bara tacka dig för alla mysiga stunder du skänker oss på andra sidan skärmen. Du sprider så mycket glädje och inspiration!
KRAM
Tusen tack fina du så himla glad jag blir för dina ord, de värmer otroligt ska du veta. Stor varm kram till dig och ha en härlig dag. Tina
Åh fy farao, jag lider med dig! Min mamma hade MS och jag har haft en kollega som kämpar med sjukdomen på f som jag varken kan stava eller uttala. Starka kvinnor, jag tror att en måste vara det för att klara av sånna sjukdomar som liksom bryter ner en. Jag hoppas att forskningen har gått framåt och att du får någon hjälp från sjukvården! I övrigt, fortsätt kämpa! Tillåt dig själv att bryta ihop när du behöver det. Kramar till dig!
Tack snälla Sofia för dina ord, de värmer otroligt mycket ska du veta. Just nu är det tufft som tusan, men det vänder…jag är rätt enveten och kämpar… Skänker en tanke till din mamma och vän och hoppas att allt går bra. Stor varm kram till dig. Tina
Här kommer en styrkekram till dig från mig. Tyvärr drabbas en del mer än andra. Starkt av dig att dela med dig av din berättelse, men det visar ju att allt är inte alltid så vackert som en bild vill visa, eller hur 😉
Tack för inspirerande bilder och inlägg.
Kram igen tjejen!
Tack fina för dina ord, de värmer otroligt mycket ska du veta. Kram tillbaka och ha en mysig dag. Tina
Vännen <3
Har inte kunnat läsa hela inlägget förrän nu. Inte funnit styrkan att ta in din smärta…
Livet… Det är inte rättvist nånstans. Å jag önskar så jag kunder göra något för att linda din smärta, trolla bort den med en varm hand…
Orden saknas och ögonen vattnas…Som jag tänker på dig.
Vi hörs snart igen vännen <3
Varma varma kramar Anna