Att fira en konfirmand

Konfirmerad är hon nu, fasters hjärta
Det är verkligen skillnad på dagens konfirmationer mot när jag konfirmerade mig.

Då satt jag urnervös i bänkraden i kyrkan och undvek all ögonkontakt med prästen
med hopp om jag skulle vara osynlig och att han inte skulle fråga just mig.
Hela konfirmationen var så trist att klockorna stannade ja såpass tråkig att min bror och morbror somnande där på kyrkbänken och då ska man tänka på att det är som att sitta på en järnbalk, typ.

Idag skrattar man högt i kyrkan, konfirmanderna spelar och sjunger, gör små sketcher och prästen drar skämt, hur roligt och fint som helst och bästa var nog när organisten drog igång
“När vi gräver guld i USA” när konfirmanderna tågade ut.

Sen är det såklart mysigt efter, när vi alla nära och kära träffas för att äta gott, babbla och skratta ännu mer.

Mina hjärtan, kusinerna.

Camilla och Tilde hade dukat fint ute i tältet, så mysigt och skönt att sitta där

Familjefotografering, de finaste jag vet och de betyder så mycket för mig.

Vackraste Tilde

Bästa vännerna och vilka härliga snäckor de är.

Såklart att alla “finkläder” byttes ut mot Sverigetröjor.

Tyvärr hjälpte inte vår allsång och hejaramsor, men fotbollsfesten var kul så länge den varade.

Mina killar

Mor och dotter

Glädjehoppet, för livet, för vänskap, för framtiden.

En fantastisk mysig och fin dag när livet är som bäst.
För det finns väl inget bättre än att få umgås med underbara människor, skratta högt, äta gott, helt enkelt njuta av livets goda.

Och om vi ska tänka lite konfirmation, så är jag sannerligen välsignad med allt detta.

Ha en fantastisk dag vänner!

Kramisar
T