Med början på något nytt……

Jag tog en paus
Stängde av mobilen, släckte ner datorn och höll mig borta från allt vad sociala medier heter.

Jag tillät mig två dagar i tystnad, utan allt det brus jag ständigt har omkring mig och tog en allvarlig funderare.

Varför gör jag det här?

Egentligen finns det bara ett svar på det…..
För att det får mig att må sig himla bra.
Jag har skrivit det innan och jag skriver det igen, utan bloggen (och min familj såklart) hade jag gått under.
Den/ni har fått mig att varje morgon ta mig ur sängen och fått mig att fokusera på något som gett mig så mycket positiv energi istället för att låta den smärta som har hållit mig i ett järngrepp under så många år styra.

Utan bloggen hade jag aldrig börjat fotografera och redigera bilder till exempel, något jag idag tycker är det absolut roligaste som finns och helst skulle vilja göra mest hela tiden.

Den har fått mig att lära känna så många härliga människor och jag är så tacksam för all den fina respons jag får.

Varför har jag då kommit till ett vägskäl där jag allvarligt funderar på att sluta blogga när det ger så mycket?

 Såklart finns det inte bara en utan flera anledningar.

En av dem är att jag varje dag, varje minut och varje sekund brottas just med min hälsa. Att ständigt leva med svår smärta tar ut sin rätt och sätter sina spår, både psykiskt och fysiskt.
Allt som oftast är hjärnan inbäddad i en dimma av trötthet och orkeslöshet och det krävs ideligen en kraftansträngning att koncentrera mig på det jag håller på med här och nu. Det är en ständig balansgång att behålla bloggandet som den energiinjektionen den faktiskt är till att det slår över till något som tar musten ur mig och bara gör mig trött och ledsen.

En annan orsak är att jag har låtit mig dras in i det sociala bruset, jämfört mig med alla andra och låtit likes och statistik styra.

Det har gjort att jag tappat mitt självförtroende, blivit osäker på min förmåga och tankar har väckts…..varför ska jag fortsätta när det finns så otroligt många duktiga och inspirerande människor där ute.
Jag kommer ju aldrig kunna ta dessa fantastiska bilder, baka dessa mästerverk, skriva dessa underhållande texter och redigera dessa konstverk som de kan. 

Med andra ord så har jag tillåtit förminskande tankar dämpa min lust för det kreativa, gått in i en tävling där det absolut inte finns någon vinnare och låtit frustration genomsyra mitt skapande.
Så otroligt dumt och förringade.

Så vad har jag kommit fram till….

Under de här dagarna har jag tagit ett steg tillbaka, försökt se mitt skapande och bloggande med andra ögon…..och det har inte bara varit nyttigt utan också en nödvändighet för att komma fram till …………..att jag faktiskt vill blogga……..

Varför skulle jag plocka bort något ur mitt liv som ger mig så mycket tillbaka?

Ur hälsosynpunkt är det ändå så att bloggen ger så mycket mer än den tar.
Även om jag ibland pushar på för mycket så är det ändå något positivt som kommer ur det.

Det jag ändå måste lära mig och acceptera är, att när orken inte räcker till får det vara så, om det inte blir ett inlägg just den dagen, jamen det kommer en morgondag….

Sen måste jag låta min kreativitet ta sin plats och sluta att jämföra mig mig med andra. Det kommer alltid vara någon som är “bättre” och så ska det vara.
Jag ska istället försöka vända på det, låta deras skapande bli en outsinlig källa för inspiration och se det som en utmaning att själv hela tiden utvecklas.

Att blogga är för mig så mycket mer än tips, inspiration och kanske för många det där lite “ytliga”.
För mig har det varit och är en inre resa, jag lär känna mig själv, utmanar mig själv och ger mig chansen att utvecklas och det vill jag inte för något smör i Småland vara utan.

Så kära vänner, ni blir inte av med mig……I´m back……..

Från mitt hjärta TACK!
Jag har läst era kommentarer flera gånger om och varje ord lägger sig som mjuk bomull ända in i själen.

Jag blir rörd och berörd och jag hoppas verkligen ni förstår hur mycket det betyder för mig.

 Ni har verkligen gett mig en kick i rätt riktigt och fått mig att förstå att ni är många som uppskattar det jag gör, vilket får mig att vilja mer.

Så kanske ändå…….. är det här en början på något nytt

Med kärlek

Tina