Mentalt slutkörda

Idag blir det inga inspirationsbilder, några tips eller recept, utan helt enkelt hur vår helg har sett ut.
Fy bubblan säger jag bara, varken jag eller Mr C har nog aldrig varit så mentalt slutkörda som efter de här två dagarna.

Det är påfrestande att se sina minnen fladdra förbi och hamna i en container, men det finns knappast något att göra när allt är nedsotat in i minsta detalj.
Leksaker, barnkläder, brudklänning, skolböcker, dagböcker, ja nästan allt, var vi tvungna att säga hej då till.

Och idag kommer saneringsgänget och ta hand om resten som ska ut, tvättmaskin, möbler, frys och gud vet allt som är kvar där nere i ett endaste virrvarr.

Själv sätter jag inte min fot när nere i källaren och kommer inte att göra det heller förrän allt är klart och renoverat, vill inte för mitt liv se eländet och tillåta att de känslorna av total maktlöshet rivs upp igen.
Så jag har sorterat, hanterat tryckluften och försökt organisera det hela så bra som möjligt, men en sak är säkert, att något sådant här vill jag aldrig i mitt liv uppleva igen.

Minnen i en hög..
Ser du björnen där till vänster? Min bästis från det jag föddes, sliten, noppig och trasig har han blivit med tiden, men ååååå så mycket kärlek i den björnen, han som alltid fanns där när jag behövde någon att krama och prata med när jag var liten.
Nu i en container, svart av sot och kommer aldrig mer att trösta en liten flicka.

Allt eldskadat eller fullständigt nedsotat och går inte att rädda.

Och skitig blir man, herre jisses känns som jag ömsat skinn efter all skrubbning, det kan man kalla en rejäl peeling mina vänner.Men nu är smutsgörat gjort och det finns bara en sak att göra, att se framåt och inte bakåt.

Minnena bär vi trots allt med oss i både själ och hjärta.

Ha den bästa starten på veckan vänner!

Kramisar
T