705
Vi har landat, försökt samlat oss och på något sätt förstå vad det vad som hände igår.
Det känns så surrealistiskt och när jag vid något tillfälle under gårdagen nöp mig i armen för att vakna upp ur denna mardröm, var det som att få en käftsmäll, det är faktiskt ingen mardröm jag kan vakna upp ur och skaka av mig, det här är på riktigt……
Ni har säkert som jag gått igenom ett sådant här scenario tusen gånger, vad gör jag, vad tar jag med mig och hur reagerar jag om det börjar brinna.
Jag kan säga, att tänka är en sak att göra det på riktigt är en helt annan…….
Vi fyra behöll alla lugnet och medan Mr C försökte få koll på läget, såg jag till att killarna kom upp, ringde 112 och såg till att vi alla kom ut.
När vi sen allt var över och trots allt gått så bra som de gjorde, kröp vi alla fyra ihop tillsammans under filtar och åt frukost och kunde faktiskt inget annat än att skratta åt vad vi faktiskt räddade och tog med oss.
Jag tog på mig vigselringarna och grabbade en kamera på vägen…….
Felix räddade klokt nog hårddisken
Mr C inget alls och
Filip sin plånbok och en penna!!!!
Ja jag ska ju ha slutprov i fysik idag och måste ha en riktig penna…….
Vad säger man, speciellt rationell är man inte, jag som alltid sett mig rädda fotoalbum och andra ovärderliga saker kom helt av mig och min enda tanke var bara -Vi måste ut…
Tårarna har strömmat och jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt har fattat vad som hänt än. Det kommer säkert att ta tid att ta in allt, men mitt i allt detta kaos kan jag bara känna en sådan enorm tacksamhet att allt inte blev värre än såhär.
Att vi mår bra är huvudsaken, allt annat är världsliga ting som på ett eller annat sätt kommer att lösa sig.
Vi vill alla i familjen idag skicka största möjliga -TACK till Harplinge och Halmstads räddningstjänst som så snabbt var på plats, fick oss att känna oss trygga i den här förfärliga situationen och såg till att allt löste sig på bästa sätt.
Tack också till saneringsgänget som bara efter några timmar var på plats här i huset och har redan gjort ett otroligt jobb
OCH framför allt
TACK alla ni som hört av er stöttat och frågat om vi behöver hjälp på något sätt, det om något värmer och uppskattas, mer än vi kan sätta ord på.
Jag och mina killar kommer fixa det här, det har vi alltid gjort och som Felix sa när han kramade om mig.
-Lilla mamma, vi mår bra och är tillsamman det är huvudsaken……..
Njut av dagen och ta hand om varandra vänner!
Kramisar
T
20 kommentarer
Tänker på er & massa styrkekramar <3 / Lotta
Tack snälla Lotta dina ord värmer och efter omständigheterna mår vi helt ok. Ha en fortsatt fin helg. Kram Tina
Vad skönt att höra att det gick så bra! Men tänkte på er hela dagen igår.
Kram till er alla.
Helena
Skönt att allt gick bra !!…jaa livet kan förändras snabbt….det vet jag också…man har mycket att glädjas åt, synd att det är så svårt att leva i nuet och uppskatta det lilla i vardagen…men jag jobbar på det ;))
Styrkekramar till er alla !!
Bia
Jag förstår ……..
Min gravida dotter & hennes kille höll på att mista livet med sekunder när deras hus tog eld om natten & brann ner till grunden 🙁 De räddades av sina katter som "skrek" & kastade sig ut – Alla klarade sig men…Inget materielt så…Usch för brand!
Så fruktansvärt och vilken tur de hade precis som vi, ja usch och fy för brand. Kram Tina
Fy så otäckt!!
Skönt att ni alla mår bra.
Kram
Fint höra att ni mår bra, så bra det nu går att må i denna "mardröm".
Jag fick med mig sonens gympapåse ( han skulle ha gymnastik dagen efter! ) passet (Skulle till London ) och en massa skönhetsprodukter jag slängde ner i en stor sminkväska! Hann också klä på oss rejält med kläder , det var sent på hösten.
Tror det var en del foton också.
Sonen ett mjukisdjur.
Minns inte vad f.d. maken tog?
Bra att saneringsfirman redan börjat jobba.
Många kramar Titti
Vilken mardröm! Tur ni hade brandvarnare och det är röken som är giftig. Hoppas det går att sanera allt som blivit rökskadat och bränt. Att skriva som du gör är ett jättebra sätt att bearbeta trauman på. Tänker på er!
KRAM Anna
Å vilken skräck! Tack och lov för brandvarnare. Kram.
Men oj jisses Amalia, vilken mardröm! Vad hände där i källaren egentligen? Tur att ni kom ut coh att allt gått så bra som det ändå har gjort. Tänker på er…..Kram
Käraste käraste nån Tina! Vilken mardröm, vilken tur att det ändå verkat gått bra! Det blir säkert en massa känslostormar utmed vägen men ni fixar det tillsammans! Kram kram!
Men så otäckt och välsigne dessa brandvarnare.
Kram Mamma C
Vilken fantastisk familj ni är. Hemskt det som hänt er. Tur ni har en sådan fin relation. Att ha varandra är det viktigaste.
Kram
Maria
Tårarna rinner och jag finner inga ord!
Men en klok son har du allt… <3
Ta hand om er så hörs vi.
Kraaaaam
Åh nej vad hemskt! Men visst är det viktigaste att ni har klarat er och kan vara tillsammans! Hoppas det löser sig med allt praktiskt för er, stor kram vännen.
Nej vad hemskt. Tur att ni alla mår bra. Stora kramen från mig // Anette
Nä, precis. Man vet aldrig hur man reagerar förrän det är skarpt läge. När det brann på vår terass och huset rökfylldes så tog jag dottern och min handväska och satte oss i bilen!!! Inga fotoalbum, inga kläder, inga andra värdesaker. Helt galet!
Hoppas allt löser sig för er snabbt!
Kram Lena
Vilket jäkla uppvaknande på ren svenska, men vilken tur att Ni är hela och mår bra, och att huset står kvar, och inte bara en ruin…
Tänka rationellt…. Nej, när man drabbas i ett skarpt läge, tänker man oftast ganska bak fram och ologiskt. Jag som gått hjärt-lungräddning flera gånger, fick panik och pumpade och blåste huller om buller när maken fick sitt hjärtstopp den där hemska natten. Det var också ett jäkla uppvaknande mitt i natten, som aldrig, aldrig, aldrig får hända, men som hände….
Ta nu hand om varandra och hoppas att boende mm har löst sig <3
Stor varm kram från Kate
Nej detta är verkligen en mardröm som är svår att föreställa sig! Jag har flera gånger tänkt på vad jag ska ta med om det skulle hända oss och funderat på att samla allt det mest värdefulla på ett och samma ställe – bara att rafsa ihop allt och springa, liksom…
Sedan kan jag inte låta bli att le när jag hör vad ni tog med er, kommer att tänka på min syster som råkade ut för en brand när hon bodde på hotell i London. Hon lämnade allt utom sin väckarklocka. 😉
Jag förstår att det här väcker en enorm ångest inte minst i efterhand när man inser vad man varit med om och vad som kunde ha hänt. Hoppas verkligen att ni tids nog landar och hittar er trygghet igen!
Kram Therése