Att leva med smärta

av Home2Tiny
Gäsp vad trött jag är
Cirkus två timmars sömn gör absolut ingen människa pigg som en mört precis.
Min ansiktsnerv är fortfarande sur på mig efter förra veckans äventyr och vill mer än gärna påminna mig om att när jag gör något som får mig att må bra vill den gärna visa sin makt och klargöra vem det är som bestämmer.

Ni som följt mig vet att jag försöker leva ett så normalt liv det bara går, trots en ansiktsnerv som ständigt pockar på min uppmärksamhet 24/7, men vad jag kanske aldrig riktigt har berättat är vad det egentligen är som gör att det somliga dagar (och nätter) är värre än andra.

Min trigeminusnerv blir triggad och gör sig påmind i en våg av smärtor när jag gör saker som egentligen är det mest naturliga som finns för oss människor.
Att äta, borsta tänderna, prata, skratta, gråta, sminka och tvätta sig osv.
Saker som man tar för givet att göra men som för mig utlöser attacker av hugg och smärtor i ansiktet.

Det här gör att mitt liv, min vardag inte bara blir oerhört begränsad utan också väldigt isolerad och snäv.

Vad är värt en eller flera dagar av näst intill outhärdlig smärta?
Det är en fråga jag varje dag måste ta ställning till.

Är en dag med bästa vännen, fylld med glädje, skratt och  mycket prat, värt några dagar med smärta från hell?

Hur gör jag med tandläkarbesöket?

Vågar vi bjuda hem några vänner till helgen?

Såklart kan jag inte undvika att göra allt det där som att äta, prata osv därför har jag hittat strategier, jag försöker planera och jag prioriterar mest hela tiden.

Jag ska vara ärlig och säga att det finns dagar när jag känner, vad är meningen liksom.

Här sitter jag 46 år gammal och känner att livet springer förbi mig, jag missar så mycket där ute bara för att jag måste ägna dagar och nätter till att hitta sätt för att bemästra en oövervinnlig smärta…..
MEN….. jag har en inre drivkraft, ett jävlar anamma och jag älskar livet för mycket för att ge upp. 
Jag lever med smärta, den har blivit min följeslagare, men den är inte jag.
Jag, jag är fortfarande Tina….

Kruka från Svenskt Tenn hittar du HÄR
Ljusstake Glow Georg Jensen hittar du HÄR 
Saltkar Bloom, Georg Jensen hittar du HÄR

Ta hand om varandra vänner!

Kramisar
T

LIKNANDE INLÄGG

28 kommentarer

Monika 25 januari, 2016 - 09:53

Tina, helt fantastiskt att du i din blogg förmedlar sån livsglädje och inspiration utifrån din situation. Din blogg är fantastisk, outstanding foto, intressant innehåll och jättebra språk, (vilket inte är alldeles vanligt i bloggvärlden).
Kram Monika

Svar
Anonym 25 januari, 2016 - 09:53

Stor kram och jag vill säga hur mycket jag tänker på dej och din styrka i allt, som ger mig så mycket kraft när min egen smärta känns tung. Jag har lärt mig mycket av dina texter här och i mailen. Tack än en gång du starka inspirerande kvinna, Skickar massa cyberstyrka till dej! /Marita

Svar
Home2Tiny 28 januari, 2016 - 08:55

Tack rara Marita. Tänker ofta på dig och hoppas du mår bättre. Stora varma kramen. TIna

Svar
Annelie Jademark 25 januari, 2016 - 10:31

?

Svar
Hem ljuva hem 25 januari, 2016 - 10:34

Åhh vilken situation du befinner dig i. Smärta är ju så tröttande och jobbig. lever med en man som har kronisk smärta och vet lite vad du menar även om man omöjligt kan sätta sig in hur det är. Du är stark och sprider livsglädje. Kraaam Pia

Svar
Ankan 25 januari, 2016 - 11:04

Usch, tänk om vi kunde ta lite smärta från dig. Dela upp den bland oss läsare så slapp du gå och bära på den hela tiden. Starka vackra Tina. Styrkekramar till dig/Annika

Svar
Åse 25 januari, 2016 - 11:42

det märks i dina texter och bilder att du är en stark kvinna som älskar livet.
– jag är fortfarande Tina…. Den raden, just när jag läste den raden då kom tårarna.
Kram fina du.

Svar
Flower of Fame 25 januari, 2016 - 11:55

Livet är tufft. Beundrar att du ändå visar sådan livsglädje. Jag lever också med smärta fast då mest i mina händer. Det är lättare vissa perioder att tänka bort det. Andra gånger hår det inte. Styrke kramar till dig. Pernilla

Svar
Sallys hus 25 januari, 2016 - 12:01

Hej sötaste!
Jadu…om man bara kunde lyfta lite av den där smärtan….
DU är stark och fin och bäst och jag tror att du har mycket att tacka din helt fantastikt fina familj.
Tänk om de inte stöttade dig som de gör….Din man är en av de finare jag mött och det ni två delar är något helt klart unikt. Att se ett par som delar så mycket som ni bara genom en enda blick…..det gör mig knäsvag….
Sällan har jag heller mött en mer levnadsglad människa än du och kampen går vidare….
De borde hitta något snart….det är inte rättvist….
Hoppas du får sova lite mer i natt vännen.
kraaaaam ♥

Svar
Anonym 25 januari, 2016 - 12:14

Du verkar så genuint fin och vänlig. Hela din blogg andas livsglädje. Fantastisk är du. Att du orkar vara så glad och positiv och förmedla så mycket till oss läsare. Läser dig varje dag och förundras. Att du orkar med ditt vackra hem. Många kramar från en som aldrig haft ont i hela sitt liv. Lite rättvis fördelning vore kanske bra. Inger

Svar
House and Garden by Bia 25 januari, 2016 - 12:20

Kan nästan sätta mej in i din smärta…jag lever själv med smärta i bäckenet, rygg/nacke, nu har det kommit något i högra benet också, jag avvaktar och ser om det försvinner (innan jag kontaktar läkare)..men visst är det så att man lär sej leva med det, och det får inte ta över våra liv, eller hur?…har man livsglädje så är det bra…och det tycks både du och jag ha ;))…förstår också att vi inte har "samma" smärta, och jag ville bara säga med de här raderna att jag förstår dej ;))…
Sköt om dej nu!
Kram bia

Svar
Razzy 25 januari, 2016 - 13:39

Att leva med smärta och framför allt en smärta som inte syns är inte lätt vad det än är för smärta, kan aldrig föreställa mig hur det känns för dig när du har ont i ansiktet, men vet hur det är att ha ont ändå, jag har 1 ridolycka och 2 bilolyckor i min rygg vilket gör sig tillkänna istort sätt varje dag, jag avundas dig inte och tycker "även om jag inte känner dig" att du verkar stark och full av livsglädje som din blogg verkligen uttrycker. Önskar att det fanns något som kunde hjälpa dig med din smärta. Kramar i massor Eva

Svar
Stina I Söder 25 januari, 2016 - 15:02

Usch, måste vara hur jobbigt som helst! Svårt att föreställa sig men det känns fruktansvärt!
Tänker på dig och skickar kramar

Svar
Kamillas Kamera 25 januari, 2016 - 17:31

Stora stora kramar till dig.

Från mig / Kamilla

Svar
Lindblomman 25 januari, 2016 - 17:54

Å vad hemskt att ha sån smärta.
Går det inte att göra något åt det?
Du har sån fin och inspirerande blogg.
Kram <3 Lena

Svar
Home2Tiny 28 januari, 2016 - 08:54

Hej Lena. Tyvärr har de inte hittat något än som kan lindra min smärta, men jag provar mig fram och hoppas att det snart finns något som kan hjälpa mig. Tack söta du för din ord. Kram Tina

Svar
Lena - gott för själen 25 januari, 2016 - 18:17

Det är ju helt galet det där. Så frustrerande! Tänk om vi alla som följer dig kunde bära en liten del var av din smärta, så bra det skulle bli, gissar jag! Jag gör vad jag kan i sinnet. Lider verkligen med dig!

<3 <3 <3

Kram Lena

Svar
anettan 25 januari, 2016 - 19:19

Jag vet att det inte tar bort din smärta men ger dig ändå en bamsekram // Anette

Svar
Mammsen 25 januari, 2016 - 19:43

Svårt att ta in, svårt att förstå. Sänder en stor kram till dig med hopp om bot snarast.

Svar
Rektorskan 25 januari, 2016 - 19:49

Fruktansvärt, fattar inte att du bara orkar vara så vacker och positiv och……Stora kramen!

Svar
Suz 25 januari, 2016 - 20:39

Vilken kämpe du är! Det känns helt omöjligt att ens försöka sätta sig in i din situation. Vet ju bara hur det känns att drabbas av migrän och ledvärk, men det går inte att jämföra överhuvudtaget.

Sköt om dig och bamsekramar
Suz

Svar
Ekenäsliv 25 januari, 2016 - 21:10

Å du finaste Tina <3
Det går verkligen inte att förstå vilken smärta du lever med varje dag.
Det går inte att förstå hur det känns för dig.
Men jag förstår att det inte är en picknick in the park och jag förstår att det rent ut sagt suger.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta din smärta åtminstone för en dag.
För jag förstår att det är en kamp.
Varje dag, varje timme..
Men du är verkligen en person jag beundrar, det hoppas jag att du vet.
För den du är och för det du skapar och gör.
Du fina Tina <3
Varmaste kramarna kommer här från mig <3

Svar
Hemma på Sjuan 25 januari, 2016 - 22:06

Vilken kämpe du är!! Fruktansvärt att du måste leva med denna smärta. Tycker att det är fantastiskt att du ändå, trots den smärtan det innebär, försöker göra de där sakerna som vi tar så för givet. Otroligt att du ändå kan vara så vacker och ge oss så mycket med dina inspirerande bilder och fina texter. Stora varma kramar till dig, Suss

Svar
No34 26 januari, 2016 - 07:40

Tycker du är fantastiskt som ändå kämpar på med allt och inte bara lägger dig ner!!! Det törs jag nog säga att det är många som skulle ha gjort… Kan vara svårt för somliga att förstå, kanske, då det inte "syns utåt" hur kroppen mår inuti! Tycker Ni gör massor med saker, utflykter, bjudningar, projekt mm.
Älskar också rosa toner i inredningen, och tack för fiskreceptet, det får bli kvällens middag idag!!
Bamsekram från Kate

Svar
Maria Kontorsråttan 26 januari, 2016 - 07:50

Så hemskt att ha den smärta du beskriver. Känna att vardagsenkla saker kan ge smärta eller om du unnar dig något kul kan du få betala med smärta. Det gör ont i mig att läsa din historia. Dock skriver du och beskriver så fint och bra. Beundrar din styrka att kämpa och att arbeta med denna blogg som är en ständig källa till inspiration för mig.
Sköt om dig, du fina kvinna.
Kram
Maria

Svar
Milla 26 januari, 2016 - 19:12

Du Är Verkligen Fantastisk Tina – du skriver så fint och ger oss så många ljuspunkter med ditt fina öga för detaljer. Tänk om vi kunde ge tillbaka en smärtfri värld! KRAM

Svar
Karin - Vackertnaturligt 26 januari, 2016 - 19:41

Åh, vad fruktansvärt jobbigt för dig. Svårt att sätta sig in i hur tufft det måste vara. Vill i alla fall säga att du ger oss läsare mycket vackert här på bloggen, fina bilder, bra recept och positiv inspiration som jag vill tacka för. Dina bilder är outstanding och ger mig pepp att utveckla min egen fotografering. Styrkekram

Svar
Mia 28 januari, 2016 - 20:22

Stort hjärta från mig till dig, jag önskar så att det fanns något sätt att ta bort den jädrans smärtan =( Du ska veta att vi tänker på dig… stor kram Mia

Svar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »