764
Så jag blev både nostalgisk och glad när jag hittade mitt gamla Mumintroll.
Egentligen en sparbössa som jag fick av min farfar när han någon gång på 70-talet öppnade ett konto till mig på Götabanken.
Visst är han söt
Jag fick visserligen tvätta bort både en mustasch och väldigt hårt målade ögonbryn (brorsan är det något du känner till) som gjorde att Muminpappan inte riktigt var sig lik, men nu så, efter en rejäl skönhetsbehandling är han sig själv igen och får äntligen komma upp efter att ha varit nedpackad i en låda sisådär 35 år.
Visst är det kul att hitta saker som man precis glömt av, jag som annars är en expert på att slänga och rensa bland det mesta är riktigt
glad att jag haft vett att spara en del saker från när jag var liten, sen kan jag inte låta bli att fnissa, för som den inredningsnörd jag är så kan jag bara konstatera att han Mumintrollet, passar förträffligt in i min svartvita värld……
Måndag och sol, känns som en väldigt bra start på veckan.
Alltså det måste sitta i generna
När jag var en liten tösabit älskade jag Mumintrollen och när det någon gång under 70-talet visades en julkalender med dem satt jag som fastklistrad framför tv:n, med en kudde beredd i fall Morran skulle dyka upp. Hua vad rädd jag var för henne.
Och precis likadant har det varit för mina killar, Mumintrollen var deras favoriter när de var små.
Speciellt Stora F som var helt fascinerad av de här trollen och jag fick läsa bok efter bok och gud nåde mig om jag hoppade över ett stycke eller två.
Då åkte tummen ur munnen och med en tvåårings bestämda röst fick jag minsann höra att jag inte läst allt och så berättade Stora F, för han kunde varje mening precis utantill.
Och precis likadant har det varit för mina killar, Mumintrollen var deras favoriter när de var små.
Speciellt Stora F som var helt fascinerad av de här trollen och jag fick läsa bok efter bok och gud nåde mig om jag hoppade över ett stycke eller två.
Då åkte tummen ur munnen och med en tvåårings bestämda röst fick jag minsann höra att jag inte läst allt och så berättade Stora F, för han kunde varje mening precis utantill.
Så jag blev både nostalgisk och glad när jag hittade mitt gamla Mumintroll.
Egentligen en sparbössa som jag fick av min farfar när han någon gång på 70-talet öppnade ett konto till mig på Götabanken.
Visst är han söt
Jag fick visserligen tvätta bort både en mustasch och väldigt hårt målade ögonbryn (brorsan är det något du känner till) som gjorde att Muminpappan inte riktigt var sig lik, men nu så, efter en rejäl skönhetsbehandling är han sig själv igen och får äntligen komma upp efter att ha varit nedpackad i en låda sisådär 35 år.
Visst är det kul att hitta saker som man precis glömt av, jag som annars är en expert på att slänga och rensa bland det mesta är riktigt
glad att jag haft vett att spara en del saker från när jag var liten, sen kan jag inte låta bli att fnissa, för som den inredningsnörd jag är så kan jag bara konstatera att han Mumintrollet, passar förträffligt in i min svartvita värld……
Spegel köpt på Åhlens för något år sedan
Tavla hittar du HÄR
K.Lundqvist doftljus hittar du HÄR
Måndag och sol, känns som en väldigt bra start på veckan.
Ha en fin dag vänner!
Kramisar
T
17 kommentarer
Jisses så söt! Kan se dig framför mig när du kollade Mumindalen.. jag var allt lite för stor för att riktigt fastna för dom. Halsbandet står däremot på min önskelista, så himla vackert.
Kram Helena
Åh så fin. Kul att hitta den. 🙂 Hoppas du får en underbar dag!
Hallå där lilla smulan…
Hihi..ja jag ääälskade också mumintrollen…pappa kallade mig jämt för lilla my där på 80-talet när jag jämt hade tofs eller knut mitt på huvudet..haha..
Han passar verkligen in där hos dig!
Nix nu har jag en vovve som kraffsar mig på benet o vill ut!
Kram kram
Katarina
Jättesöt och så snygg svartvit modern lille Mumin.
Ja, han passar verkligen alldeles förträffligt in där, Muminpappan! Utan mustasch och ögonbryn 😉 Fniss… tänk hur man gjorde som barn… minns att jag klippte håret på en barbiedocka 😉
Personligen har jag aldrig bekantat mig närmre med Muminfamiljen, så jag känner faktiskt inte till deras historier. Kan namnen på några i alla fall 😉
Kram och ha en fortsatt fin dag!
/Maria
Jo han passar bra in där. Jag har iofs. aldrig gillat mumintrollen inte i bokform i alla fall men så där som figur kan det ju gå an. Lilla My är en av mina favoriter. Vilken tur att du sparade den. Kraaam Pia
Dessa brorsor som alltid ska retas med syrrorna! Vad söt den var den där lilla. Alltid nostalgiskt att hitta gamla saker från barndomen!
Kram Lena
åh ja den där lille kommer man ihåg 🙂 sötnos o fina dig stor kram
Tja, jag har ju alltid blivit kallad Lilla My jag så…..Visst levde man med de där karaktärerna minsann. Kram Mia
http://happyvardag.se/2015/03/09/periodisk-omflyttning/
Jag blev kallad lilla My i tonåren, kan det vara på grund av humöret tro haha. Men visst är de för söta de där Mumintrollen. Kram Anette
Vilken sötnos :). Jag har också alltid gillat mumintrollen!!
Kram
Ja de där mumintrollen kommer jag ihåg och böcker det har jag också läst många. Men han passade ju fint hos dig där i svart och vitt. Kram Suss
Jodå, Mumintrollen kommer jag visst ihåg. Har nog inte varit en av mina favoriter men ändå:-)
Så fint han gör sig där på byrån. Kul och personlig inredningsdetalj. Gillas!
Kram Cecce
Åh! Nu blev jag alldeles nostalgisk! Hade precis en sådan men har inte en aning om var den blivit av.. Älskade/Älskar också mumintrollen 🙂
Kram
Ingela
Åhhh, mumintrollen… 🙂 Så fint!!
Jag måste berätta att igår hade jag en riktig läsa Home 2 Tiny dag ♥ Jag gick tillbaka i massa inlägg på din blogg. Och jag måste säga att jag var mycket rörd efter att ha läst inlägget "Att få livet tillbaks". Du är fantastiks som har modet att skriva om hälsa, erfarenheter och sjukdomar. Alla har vi ett bagage att bära på. Men att öppet med en ödmjukhet orka skriva om det är fantastiskt! Jag tycker att din blogg är så härlig på det viset. Du tar upp hela livet! Vilket jag tycker är fantastiskt underbart att läsa. Det känns som man känner hela dig nu. Jag ville bara skriva några rader ur mitt hjärta idag. Gillar dig helt enkelt!!
Stora kramar Carola
Nu som vuxen gillar jag Mumintrollen. Som barn hade jag någon slags hatkärlek till dem. Är säker på att det var serien där de hade Muminkroppar med avtagbara huvuden!! Scary!! Men visst är de söta!
Kramar Anna