718
Vet ni, den här ledigheten har varit som en lisa för själen,
visst jag är fortfarande besviken över att vi inte kom till Italien, men med facit i hand var det ändå rätt beslut att ta, jag behövde den här vilan och lugnet hemma för att komma ikapp både psykiskt och fysiskt.
Det har varit en tuff start på året, min kropp har hela tiden protesterat vilt och mina tankar har flugit som ping-pongbollar i huvudet och jag har fallit djupt, väldigt djupt.
Att prata om att man har ont kroppsligt är betydligt lättare än att blotta sig själv och berätta att man har ont i själen, framför allt när man själv inte riktigt förstår vad som händer djupt där inne.
Hur jävligt och ont jag än har haft har jag ändå alltid haft den där inre styrkan som har inneburit att jag tagit upp ur sängen, lett mot mig själv i spegeln och med bestämdhet sagt -Att nu gör vi det bästa av den här dagen.
Men när hjärtat gråter och hjärnan tvivlar då fastnar leendet och det är svårt att hitta kraften att orka ta sig igenom dagen.
Att leva med MS är som om att alltid veta att det ligger ett rovdjur på pass där ute, ett rovdjur som alltid har ögonen på mig och som bara väntar på att attackera, jag vet aldrig när, bara att det kommer att göra det och oftast när jag minst anar det.
Såklart det påverkar mig psykiskt och plussar man dessutom på sömnbrist och ständig värk är det inte konstigt att det brister någon gång då och då, jag är trots allt bara människa.
Men efter att ha fallit djupt och hårt är jag nu på väg uppåt på den där stegen. Ljus har börjat sippra igenom, det är lättare att andas och jag famlar inte längre i mörker.
Visst jag har en slitsam resa uppåt men påskledigheten med familjen har fått mig att må bättre än på länge, vi har verkligen gjort skäl till uttrycket att bara vara, men oj så välbehövligt det har varit för oss alla och den tacksamhet jag känner att få vara en del av allt detta gör att jag äntligen ler igen både med munnen, ögonen och hjärtat.
visst jag är fortfarande besviken över att vi inte kom till Italien, men med facit i hand var det ändå rätt beslut att ta, jag behövde den här vilan och lugnet hemma för att komma ikapp både psykiskt och fysiskt.
Det har varit en tuff start på året, min kropp har hela tiden protesterat vilt och mina tankar har flugit som ping-pongbollar i huvudet och jag har fallit djupt, väldigt djupt.
Att prata om att man har ont kroppsligt är betydligt lättare än att blotta sig själv och berätta att man har ont i själen, framför allt när man själv inte riktigt förstår vad som händer djupt där inne.
Hur jävligt och ont jag än har haft har jag ändå alltid haft den där inre styrkan som har inneburit att jag tagit upp ur sängen, lett mot mig själv i spegeln och med bestämdhet sagt -Att nu gör vi det bästa av den här dagen.
Men när hjärtat gråter och hjärnan tvivlar då fastnar leendet och det är svårt att hitta kraften att orka ta sig igenom dagen.
Att leva med MS är som om att alltid veta att det ligger ett rovdjur på pass där ute, ett rovdjur som alltid har ögonen på mig och som bara väntar på att attackera, jag vet aldrig när, bara att det kommer att göra det och oftast när jag minst anar det.
Såklart det påverkar mig psykiskt och plussar man dessutom på sömnbrist och ständig värk är det inte konstigt att det brister någon gång då och då, jag är trots allt bara människa.
Men efter att ha fallit djupt och hårt är jag nu på väg uppåt på den där stegen. Ljus har börjat sippra igenom, det är lättare att andas och jag famlar inte längre i mörker.
Visst jag har en slitsam resa uppåt men påskledigheten med familjen har fått mig att må bättre än på länge, vi har verkligen gjort skäl till uttrycket att bara vara, men oj så välbehövligt det har varit för oss alla och den tacksamhet jag känner att få vara en del av allt detta gör att jag äntligen ler igen både med munnen, ögonen och hjärtat.
Monrow Martina jumper hittar du hos CloudNo9style
Byxor hittar du hos HM
Linne hittar du hos HM
Solglasögon Ray-Ban gamla
Halsband från Lindex, köpt förra året
Skor Ilse Jacobsen gamla
Byxor hittar du hos HM
Linne hittar du hos HM
Solglasögon Ray-Ban gamla
Halsband från Lindex, köpt förra året
Skor Ilse Jacobsen gamla
Ta hand om er vänner!
Kramisar
T
42 comments
Fina fina Tina!
Tror inte det finns nån som kan i ord beskriva så bra hur det känns när kroppen strejkar som du. Hoppas verkligen mer och mer ljus letar sig igenom nu och att solen, våren och sommaren gör sitt därtill för att du ska skratta hela du igen.
Jag kan verkligen känna igen mig i det du beskriver med kroppen som strejkar. Nu lider jag ju absolut inte av MS som du, utan ett immunförsvar som totalt havererat det sista halvåret. Även om det snart är sju år sedan jag blev sjuk så är kroppen inte vad den en gång var, så är det bara. Har bara legat pall hela påsken i feber och halsont.
Det är som att kroppen gått ut i strejk, igen.
Imorgon tänker jag ringa min läkare på hematologen o be om att få bli sjuksriven på halvtid nån månad eller så. Måste få komma ikapp. Jag tror du förstår precis vad jag menar.
Njut nu av denna annadag fina du!
De här bilderna är verkligen helt fantastiska, rena konstverk.
Varma kramar Anna
för mej som inte är sjuk är det omöjligt att veta vad du går igenom, men jag är glad att du känner dej starkare, och att du har en sån fin familj som finns runt dej och stöttar dej.
Jag önskar att den här våren får bli din bästa på länge, kram…!
Så skönt att du känner att det vänder och att det känns lite lättare. Jag förstår att vägen tillbaka är lång, men jag vet att du har ett stort stöd av dina nära och kära. Håller tummarna att det går fort att komma ur detta mörker så du kan njuta av våren och den kommande sommaren. Ha det gott! Kram Camilla PS. Fantastiska foton som alltid. DS
Åh vad hemskt att höra att du har ms. Jag är ju rätt ny här inne på din blogg så visste inte detta. Skönt dock att du fått njuta av påsken och att du kunnat tanka energi. Stor kram!
Fina du! Önskar att forskningen kunde lösa problemet! Det är tufft! Din styrka är din positiva livssyn!
Styrkekram du vackra! Anna
Helt underbara bilder Tina! Och vad glad jag blir att höra att du känner dig lite, lite bättre idag. Hoppas att solen skiner på dig hela dagen!
Kram
Rebecca
http://femme.se/piccolecose/
Förstår dig alltför väl,vännen….
/Kramas försiktigt ♡
Vilka fantastiska bilder 🙂 Vart har ni varit och fotat? Gamla tegelbruket?
Kramkram
Fina fina Tina!
Jaha, oj, har du MS?! Tufft! Men du verkar ändå stark på nåt sätt. Det måste man nog vara för att våga släppa taget och falla djupt emellanåt.
Tack för att du delar med dig. Det hjälper nog många!
Fantastik miljö att fota i, förresten. Och du/ni förmedlar den på bästa sätt.
Varmaste kramar/Lena
Fina bilder på fina dig.
Kan ju inte riktigt förstå vad det är du går igenom, det kan man ju inte om man inte är med om det själv men jag beundrar din styrka och din fina starka familj som finns vid din sida och stöttar dig när det är som tuffast.
En väninna ska köra ett motorcykel race här i USA där de försöker få ihop så mycket pengar som möjligt som går till forskning av MS.
Ha en så fin måndag som möjligt.
Styrke kramar Bodil.
Så skönt att du kunnat tanka energi i påsk med familjen. Önskar så att forskarna kan komma på något genialt sätt att få bort det där rovdjuret och det snart.
Stor kram från Fiona
Vad härligt att du fått vara ledig och samla energi. Hoppas att forskningen går framåt, inte roligt att må så dåligt.
Jag håller tummar och tår att du ska må bra resten av året och att det hemska "rovdjuret" håller sig undan. Fina bilder du levererar! Kram Stina
Jag vet…
Den där hopplösheten och det där mörkret där det känns som att : nu tappar jag den sista orken. Fy fasiken för den, för den färgar liksom av sig på allt.
Men någonstans så hittar man vägen tillbaka. Den må vara lång ibland men man hittar tillbaka.
Och även du måste få brista. Jag tror det är viktigt! För att man kan inte bara bita ihop.
Du gör det så bra! Och du är en vacker kvinna, både på in och utsidan. Och modig som delar med det även av det svåra.
Så nu hejar jag på dig! Att orken ska komma tillbaka och jag håller tummarna för att solen, ljuset och vilan ska göra sitt bästa för dig.
Kramen Hannis
Underbara bilder Tina .Skönt att du känner dej lite bättre .Ha en skön annandag mys och njut underbara du .Kramar Rita
Så jättefina bilder på dig, vacker är du!
Skönt för dig att komma igen och samla energidepåer, det behöver vi alla.
Hoppas från mitt hjärta att din sjukdom håller sig på sin kant! Men med din vilja och livskraft så är jag övertygad om det;)
Kram
Adela
Åh…gör mig ont att höra att du mått dåligt. Du är en kämpe!!!
Skickar en styrkekram och hoppas att du får fortsätta må bättre och bättre! Det är du värd.
Cecce
Känner med dig. Ta hand om dig och lyssna på din kropp. Stora kramen Anette
Hej finaste Tina!
Vad skönt att det vänder nu och ljuset finns inom räckhåll. Du är stark!!!
Du är stark som skriver om det här, du är stark som kommer upp ur sängen och tvingar dig själv att leva……du är stark som ändå gör allt du gör för din familj.
Vad härligt det låter med att bara vara i flera dagar….det måste jag testa någon gång.
Fast nu har jag faktiskt slumrat en stund på soffan och känner att det gjorde susen med energin.
Ska testa ditt sparrisrecept nu i kväll det lät hur smarrig som helst.
Underbara bilder har ni tagit som vanligt…det är ju ingen ände på dem.
Kraaaaaaaaam Katarina
Hej vännen !
Jag har också haft en svacka med ms. Det är ett svårlagt puzzel och man vet inte vilka bitar som matchar med varandra. En oinbjuden gäst som jan komma med buller och bång och man är chanslös . Jag hoppas att du finner ro igen och hittar din styrka igen.
Kram till dig/Malin
Jag kan inte sätta mig in i hur det är för dig, men så glad att läsa att du kan se det ljusna igen… Och du har världens bästa tre killar där
Hemma <3
Du är en otrolig kvinna i mina ögon
Kram vännen
Sandra
Skickar en massa styrkekramar
Kära Tina, jag blir så imponerad av dig. Du är så stark och positiv. Jag tycker så mycket om att kika in till dig och läsa om vad du gör. Jag önskar att sjukdomen håller sig på mattan och inte besvärar dig!
Stor kram söta du
Rigtig godt at læse din beskrivelse og t du kan se det lysner forude Tina! Sikke nogle gode billeder, kontrasterne er rigtig fine. Ønsker dig en hyggelig påskemandag!
Mange hilsener OddStyle
Du är för mig en riktig vardagshjälte, MS är en oförutsägbar sjukdom, men jag tycker Du är fantastisk. Du inspirerar mig varje dag, både att köpa saker…. och även bli inspirerad av Din garderob och Ditt fina hem. Dessutom är Du vacker att se på som en modell.
Kan inte helt förstå vad Du går igenom med MS, men lite kanske då jag har SLE, men en väldigt lugn sådan.
Är glad för Din positiva inställning, den bär Dig säkert mycket.
Ha en fortsatt trevlig vecka!
Kram Tummelisa
Det du skriver är så berörande Tina! Sen bilderna är så fantastiska! Din man ( för det är väl han som tar bilderna gissar jag) är otroligt duktig på att fota! Och ni hittar ju miljöer som är så läckra och dina stylingar är så snygga! Jag känner så med dig ska du veta. Men blir samtidigt så glad av att se alla fina bilder ni skapar! STOR kram Pernilla
Du är en fantastisk kvinna på många sätt!
Varmkramar Eva
Tina, när jag läser det du skriver – och lägger till allt annat det du så fint delar med dig av så blir jag nästan andlös, för åh vilken fantastiskt familj du har runt dig ! Och att du faktiskt kan tillåta dig att falla djupare, men ändå behålla den där grundkärnan av jäklar-anamma. Att handskas med sjukdom är känsligt ute i en värld där många inte vill kännas vid, men ändå drabbas många, mer direkt eller indirekt. Det ger så otroligt mycket när någon så fint kan visa att det finns ett liv att leva ändå – trots att man faller djupt ibland. Stor stor kram till dig Tina!
Jag har läst din blogg ett tag som är så trevlig och den innehåller allt. Du är fin, stark, positiv, generös och ändå går igenom så mycket värk och elände. Det är inte många som klarar det. Hoppas att du snart får det lite lättare och får njuta av våren.
Många kramar!
Åh fina du! Jag har flera i min omgivning som lider av kronisk värk så jag förstår lite av vad du går igenom. Fantastiskt att du tacklar sjukdomen så bra i alla fall, ingen kan tro att du har sånt h-e när man ser de underbara bilderna på dig, alltid lika inspirerande!! Skönt att du har din fina familj som stöttar dig. Stor kram, Suss
Du är en fantastisk kvinna och en riktig kämpe, Tina! Jag beundrar Din vilja att kämpa med det du gör, och ändå bjuder på såååå otroligt mycket positivitet i Din allra finaste blogg! Största och varmaste kramen till Dig & Din familj!
Kram Kate
Va rädd om dig vännen! Kram Carola
Fina Fina du, stark och stort av dig att berätta. Vi har två nära vänner som har blivit drabbade av MS, så jobbig sjukdom just att det bara slår till så plötsligt.
Alla styrke kramar till dig, kram
Du är så himla modig som vågar blotta dina innersta tankar och känslor <3
KRAM
/Nina
Söta Tina, jag tror ingen kan förstå den kamp du ständigt dealar med. Och mitt i den kampen har du mod, kraft och vilja att göra det bästa möjliga. Du är verkligen beundransvärd och jag älskar din blogg.
Kram Mia
http://happyvardag.se/2014/04/21/ordningen-aterstalld/
Låter härligt att du börjar må bättre, måste vara en fruktansvärd sjukdom att leva med.
Du bjuder som alltid på vackra bilder.
Kram fina
Styrkekramar! <3
Fin du är! Skönt att höra att du är på väg uppåt igen, krya på dig vännen.
Stor varm kram <3
Skickar en kram!
Fantastiskt fina bilder på dig Tina. Och hur det än är, hur pissigt det än känns på insidan, så har du alltid förmågan att sprida positivt omkring dig. På något sätt tror jag att en sådan attityd också hjälper till att klara dagen, även när det känns som allra svårast. Tänker på dig ofta och på hur fantastisk jag tycker att du är! ♥
Kram till dig! Ulrika
Alltså usch jag får verkligen en klump i magen då jag läser hur du har det…. Hoppas att du nu har kommit till en vändpunkt och kan se ljuset igen !!
Kram P
Fy sjutton, MS är verkligen en lurig sjukdom. Min kollega har MS så jag förstår vad du går igenom. Jag är dock så glad att du orkar/kan och vill dela med dig av dina dagar… bra som dåliga. Jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen… du är grym =) Stor kram Mia