1,1K
Ta hand om er vänner!
Är det ok att vara 44 år och säga att man är nöjd?
Får man lov att vara så kaxig i jantesverige?
Ja jag tar mig den rätten att göra det, för har man som jag under 35 års tid varje dag tittat på sig själv i spegeln med kritiska ögon och ständigt brottats med en inre röst som hela tiden viskar att man inte duger, då är det min skyldighet mot mig själv att öppet tala om att man tycker om det man ser.
Men hur kunde det bli såhär?
Vad är det som gör att man under 35 års tid straffar sig själv med dömande blickar och tankar om att man är en sämre människa.
Vi har nog alla våra demoner och monster inombords som vi dagligen måste fightas med, minnen som förföljer oss genom livet. De där glåporden på skolgården som kanske inte var menade så hårda men som naglade sig fast som en igel i mitt huvud och som spred sig som ett gift i mitt inre och snart förvandlades till min egna sanning
Samlar du maten i kinderna, hamster. Behöver du maten till ett senare tillfälle tjockis. Du ser ut som en hamster med dina tjocka kinder.
Vi startar en grupp -Hata Tinagruppen
Såklart kan man inte ta sig igenom något sådant utan att det sätter sina spår, livslånga spår och när man dessutom som en osäker tonåring möter en äldre kille som för en rakt in i ett destruktivt förhållande där slag ofta var förekommande, då tappar man tron på sig själv och både självförtroende och självkänsla sjunker som en sten.
Jag tog mig ur det, med ett trasigt inre gick jag vidare och hamnade efter några år i USA då det riktiga helvetet startade.
Jag började träna som besatt och maten var näst intill obefintlig, men jag fick äntligen kontroll över något, jag dövade min ångest och mitt inre kaos genom att fokusera på att gå ner så mycket som möjligt i vikt för det om något skulle göra mig lycklig.
Att drabbas av en ätstörning är ett helvete, man förlorar sig själv i ett virvarr av negativa och nedbrytande tankar, man förlorar all verklighetsuppfattning och man blir expert på att ljuga både för sig själv och sin omgivning, det är verkligen hemskt.
Under resans gång förlorar man inte bara sig själv, man förlorar också vänner och allt det roliga i livet. För varje dag, varje timme och varje minut handlar bara om en sak, att undvika o ha kontroll på maten.
Men mitt i detta inferno av mörker var det någon som såg mig, som såg rakt in i min själ och den inre skönhet som jag själv tappat på vägen. Någon som inte var rädd att ta en fight med ätstörningsdjävulen och som ville att jag skulle leva.
Mr C som bar mig i trapporna när jag själv var för svag för att gå, Mr C som matade mig med soppa för att lära mig att börja äta igen och Mr C som aldrig slutade tro på mig alla de gånger jag själv var färdig att ge upp.
Att hitta tillbaka till sig själv när man varit så djupt nere i avgrunden tar tid, att börja äta var egentligen det lättaste men att börja jobba men mitt inre, vända blicken inåt, gå tillbaka i minnet och ta dö på alla de demoner som härjat fritt i mitt huvud har tagit mig nästan 20 år.
Idag ser jag en stark, vacker och ödmjuk kvinna som är tacksam för det livet hon fått.
Jag är omringad av så mycket kärlek och vänskap att jag aldrig behöver tvivla på att de älskar mig för den jag är och att folk har synpunkter på att jag visar mig på en blogg och berättar öppet om mig själv och mitt liv bryr jag mig inte ett dugg om.
För det här är jag och jag är jävligt stolt över mig själv, både över mitt inre och yttre och äntligen är vi överens jag och min inre röst och vi är nöjda med det vi ser.
Får man lov att vara så kaxig i jantesverige?
Ja jag tar mig den rätten att göra det, för har man som jag under 35 års tid varje dag tittat på sig själv i spegeln med kritiska ögon och ständigt brottats med en inre röst som hela tiden viskar att man inte duger, då är det min skyldighet mot mig själv att öppet tala om att man tycker om det man ser.
Men hur kunde det bli såhär?
Vad är det som gör att man under 35 års tid straffar sig själv med dömande blickar och tankar om att man är en sämre människa.
Vi har nog alla våra demoner och monster inombords som vi dagligen måste fightas med, minnen som förföljer oss genom livet. De där glåporden på skolgården som kanske inte var menade så hårda men som naglade sig fast som en igel i mitt huvud och som spred sig som ett gift i mitt inre och snart förvandlades till min egna sanning
Samlar du maten i kinderna, hamster. Behöver du maten till ett senare tillfälle tjockis. Du ser ut som en hamster med dina tjocka kinder.
Vi startar en grupp -Hata Tinagruppen
Såklart kan man inte ta sig igenom något sådant utan att det sätter sina spår, livslånga spår och när man dessutom som en osäker tonåring möter en äldre kille som för en rakt in i ett destruktivt förhållande där slag ofta var förekommande, då tappar man tron på sig själv och både självförtroende och självkänsla sjunker som en sten.
Jag tog mig ur det, med ett trasigt inre gick jag vidare och hamnade efter några år i USA då det riktiga helvetet startade.
Jag började träna som besatt och maten var näst intill obefintlig, men jag fick äntligen kontroll över något, jag dövade min ångest och mitt inre kaos genom att fokusera på att gå ner så mycket som möjligt i vikt för det om något skulle göra mig lycklig.
Att drabbas av en ätstörning är ett helvete, man förlorar sig själv i ett virvarr av negativa och nedbrytande tankar, man förlorar all verklighetsuppfattning och man blir expert på att ljuga både för sig själv och sin omgivning, det är verkligen hemskt.
Under resans gång förlorar man inte bara sig själv, man förlorar också vänner och allt det roliga i livet. För varje dag, varje timme och varje minut handlar bara om en sak, att undvika o ha kontroll på maten.
Men mitt i detta inferno av mörker var det någon som såg mig, som såg rakt in i min själ och den inre skönhet som jag själv tappat på vägen. Någon som inte var rädd att ta en fight med ätstörningsdjävulen och som ville att jag skulle leva.
Mr C som bar mig i trapporna när jag själv var för svag för att gå, Mr C som matade mig med soppa för att lära mig att börja äta igen och Mr C som aldrig slutade tro på mig alla de gånger jag själv var färdig att ge upp.
Att hitta tillbaka till sig själv när man varit så djupt nere i avgrunden tar tid, att börja äta var egentligen det lättaste men att börja jobba men mitt inre, vända blicken inåt, gå tillbaka i minnet och ta dö på alla de demoner som härjat fritt i mitt huvud har tagit mig nästan 20 år.
Idag ser jag en stark, vacker och ödmjuk kvinna som är tacksam för det livet hon fått.
Jag är omringad av så mycket kärlek och vänskap att jag aldrig behöver tvivla på att de älskar mig för den jag är och att folk har synpunkter på att jag visar mig på en blogg och berättar öppet om mig själv och mitt liv bryr jag mig inte ett dugg om.
För det här är jag och jag är jävligt stolt över mig själv, både över mitt inre och yttre och äntligen är vi överens jag och min inre röst och vi är nöjda med det vi ser.
Ta hand om er vänner!
Kramisar
T
66 kommentarer
Blir verkligen rörd & berörd av ditt inlägg,vännen &….
Underbart att fått Livet tillbaka & självklart får man säga att man är nöjd 🙂
/Kram fina fina Tina <3
Pst..Snygg klänning – Var har du köpt den?
Ja du ska verkligen vara stolt över dig själv! Jag känner mig verkligen igen, och blev berörd av det du skriver. Det är nog så att just livshistoren gör en stärkare. Jante kan ta sig där bak, det är helt klart lov att vara nöjd med sig själv!
Kram fina du!
wow… vilket inlägg!
Är så glad för din skull, att du har hittat fram till nåt bra, nämligen att kunna vara stolt över sej själv. Det borde vi vara alla lite mer.
Önskar dej en härlig söndag, kram…!
Självklart är det ok att säga att man är nöjd! Jag blev verkligen rörd av ditt inlägg, Och glad att du nu hittat hem och kan säga att du är nöjd. Kram!!!
Oj, vilken tur att det gick åt rätt håll och att det vände. Stor kram till dig!
Håller med föregående bloggare. Blir både berörd och rörd av ditt inlägg.
Kram Mamma C
Och du ska vara jävligt stolt! Över dig och din vändning!
Och jante, ja den kan vi skick åt skogen.
Det är inte kaxigt att värdesätta sig själv, det är kärlek.
Kärlek över den man varit och den man blivit.
Det ska du vara riktigt stolt över.
Och jag är tårögd och varm i hjärtat över att du skrev det här inlägget.
Stor kram Hannis
Fina fina du, både på utsidan och insidan! Jag jobbar också med mig själv och försöker att njuta av livet och ha "rätt inställning". Duktig på att uttrycka dig är du också!
Ha nu en riktigt bra start på veckan, kram!!
Åå Tina!!
Jag ligger på soffan med datorn mot knäna och tårarna droppar..
Du starka, fina underbara kvinna!
Finns det ingen ände på vad du tvingats gå igenom och går igenom i ditt liv?
Det är imponerande att med ditt bagage och med din tuffa sjukdom känna en sån ödmjukhet inför livet som du gör. Du slutar aldrig förvåna, förundra, beröra och imponera på mig!!! Jag tror du börjar bli en liten förebild för mig och säkert för många många fler. det är svårt att inte ryckas med och det är svårt att låta bli att älska sig själv lite mer för varje gång man läser dina inspirerande och peppande inlägg. När jag läser om hur tufft du haft det bleknar ju mitt bagage…men man kan ju aldrig jämföra sig med någon annan.
Du ska helt klart vara stolt över ditt yttre men ännu mer stolt ska du vara över den underbart vackra person du är inuti.
Stoooor stor kram du fina kvinna!
Katarina
Fina du, du är en underbar och vacker människa. Vilken stark text där jag bitvis, i känslorna om än kanske inte helt och fullt i beteendet känner igen mig. Här på andra sidan är jag på nåt sätt tacksam över alla de tuffa åren jag gick igenom. Hade jag inte tagit mig ur dem, också med hjälp av min Mr C hade jag aldrig varit den starka kvinnan jag är i dag. Man får andra perspektiv på livet när man levt så många svåra år innan. Du ska vara stolt över dig själv. Största kramen.
Å vilket underbart inlägg blir både tårögd och varm i hjärtat av det du skriver .Klart du ska vara stolt över att du lyckats med dej själv och vändningen .Jante kan dra åt skogen .Tycker att det är kärlek att värdesätta sej själv.Kärlek över den man varit och den man blivit …….Varmaste kramar till dej fina fina Tina .
Åh vilket starkt inlägg!! Jag blir alldeles berörd… Så tänkvärt allt du skriver om! Tack för att du delar med dig. Och jag liksom många ovan tänker lika, VAR STOLT du underbara kvinna, det har du all rätt att vara!!
Många kramar aka
Du är FANTASTISK Tina. Både ditt yttre och inre.
Att dela med sig av detta är otroligt starkt. Känner med dig hur du ha mått.
Härligt att du träffade Mr C och att ni har varandra.
Masssor av kramar till dig.
Ja vi är så många som drabbas av ätstörningar, tyvärr! Men att ta sig ur det och bli frisk, är en lång väg att vandra dubbel så lång som att bli frisk. Så ärlig du är som berättar så ärligt, jag har själv varit drabbad av anorexia som tog några år av mitt liv. Lever idag ett "normalt" och kan äta en bakelse, men tankarna finns alltid.
Beundrar din blogg och följer den!
Anne-Lie
Det är klart att du får tycka så, för du ska vara nöjd du ser bra ut och verkar ha ett härligt liv, du sprider positiv energi och man blir alltid lika glad när man tittar in till dig
Ha en bra dag
Kram Linda
Jag ryser, hade kunnat vara ett inlägg om en del av mitt "gamla" liv.
8-10 år i ett ätstörningsträsk, ett förhållande som bara sänkte mig även om det inte var med slag, och en man som blev min "räddning".
Idag är jag så grymt imponerad över vad jag lyckats med och mår så bra som jag aldrig kunnat drömma om för 6-7 år sen.
Och då måste man få vara stolt och strunta i den förbannade jantelagen.
Sträck på dig, du är grym, och JAG med.
Kram Malin
Kram fina du! Galet att barn kan vara så jävulskt elaka och att det kan forma en såååå länge. Skönt att du hittat dig själv. Vi har ju bara ett tillfälle att skapa det bästa liv vi vill ha. <3
Jag som följt med dig nästan hela resan är så oerhört glad att du kan skriva/ säga/känna såhär!! Det som vi vetat hela tiden har äntligen landat även hos dig – du är en fantastisk människa o vän – du äger ( som T o L skulle ha sagt). Älskar dig och beundrar dig!
Oj ! Du ska vara stolt över dig själv. Du är snygg, fantastisk och säkert en god vän för de som känner dig. Du har klarat så mycket i ditt liv och jag önskar dig allra bästa.
Stor kram till dig !
Anci
Jag blir så rörd och berörd av ditt inlägg. Att folk eller barn kan vara så elaka, grymma. Du är fantastisk som vänt detta, till det liv du har idag. Jag är imponerad av dig och hur positiv, peppande och glad du är. Som så generöst delar med dig av dig själv och annat.
Du är stark som går ut med detta och jag är glad att jag få ta del av det, det har påverkat en stor del av ditt liv. Jag är så glad för din skull, att du nu är nöjd med ditt liv.
Stor kram till dig vännen
Du verkar vara en helt fantastisk person och såååå vacker!
Njut av ditt JAG och lev DITT liv som du gör…tror många ser upp till dig.
Många kramar
Adela
Det är mer än ok – underbart skrivet!!!
Tack för det inlägget vackra Tina. Du är så klassikt vacker, och Du är verkligen värd att känna Dig nöjd. Hoppas att livet är varsamt mot Dig nu och i framtiden, det önskar jag Dig.
Kram Tummelisa
Hej ! Starkt och berörande , men härligt att du äntligen har landat . Du äger Tina ,var stolt för det du har och det du åstadkommit . En styrka är att se framåt , glömma det tråkiga i det förflutna och bara plocka fram det roliga.
Du är en riktig förebild och inspirerar i massor ska du veta , å sen är du ju förbaskat snygg också :-))) Det där med Jante är en förlegad speciellt kvinnlig svennebananuppfinning där VI 40 + förhoppningsvis är sista generationen som överhuvudtaget reflekterar över vad andra tycker och tänker tack å lov. Jag har lärt mej massor av mina numera vuxna barn även om jag i o f s inte brytt mej sådär mycket innan heller. Ha en riktigt mysig söndagskväll. Kramkram Bittan
Väldigt starkt och fint skrivet och igenkännings faktorn ganska hög :s
Men så skönt att du landat i ditt jag och din kropp och faktiskt mår bra…… Trots allt :))))
Mycket kärlek till dig.
Kram Thess
Vilket rörande inlägg! Vad mycket elände du gått igenom av olika slag och så underbart att gå stärkt ur det hela. Har förstått att du och Mr C är väldigt tighta och jag förstår nu att er resa tillsammans fick en tuff start! Har ju tyvärr aldrig träffat dig personligen men kan genom bloggen känna att du är en underbar person!
Tycker dina inlägg och bilder på dig själv är superfina och superbra! Jag gillar verkligen alla som bjuder på bilder och texter av sig själva. Jag vill många gånger men ändrar och backar för att jag är för feg att öppna mig helt…
Klart att du ska var nöjd och stolt med dig själv!!
Stor kram vännen
Mycket kloka ord och tänkvärt, jag fick gåshud när jag läste, en och annan tår trillade ner för mina kinder, du skrev rakt in i mitt hjärta. Dina ord grep verkligen tag i mig. Du ska verkligen vara stolt över dig själv att du har blivit en så fin och stark kvinna. Och att du kan tro på dig själv. Mr C ska verkligen ha en riktig eloge för det har gjorde. Den sanna kärleken som uppstod er emellan är magisk.
Tack
Ingela pling
Du är modig, stark – och helt fantastisk!
Varmkramar Eva
En Stor Eloge till fina fantastiska Du! ♥ kramizz Laila
Åh va fint du beskriver, väldigt stark inlägg.
Det berör verkligen <3
Du är en fantastisk kvinna.
Härligt att du själv kan känna att du är den fina kvinna du är.
Va stolt över dig!!!
Varma kramar Susanne
Du är underbar Tina! Du är väldigt vacker på utsidan och jag är helt säker på att du är minst lika vacker på insidan. Din berättelse är så naken och ärlig att jag får ont i magen när jag läser den. Vissa delar av den känner jag igen men självklart inte allt.
Skit i jante och njut över att du har hittat och är stolt över dig själv <3
Jag är så glad för din skull!!
Många kramar
Klart du ska få känna och säga att du är nöjd!! You go girl!
Kram Kia
Ja, Tina…du är en enormt vacker människa både på insidan och utsidan. Vid en första anblick är det förstås helt omöjligt att förstå att du har behövt gå igenom detta helvete och att du orkar dela det är så beundransvärt. Livet är som sagt ingen rak och lättsam korridor och vi vet så evinnerligt lite om alla de bördor mäniskor vi möter bär på. När det kommer till ätstörningar kan jag bara säga been there, done that – mitt förra (och förhoppningsvis sista) återfall fick jag 34 år gammal. Värre än någonsin. Utan att ha levt i varken destruktiva förhållanden, behövt utstå mobbing och gliringar eller våld och psykningar. Men resan till mitt inre gav mig mina svar och jag har lärt mig att ta kontroll på ett annat plan. Och någonstans har ju det även gjort mig till den jag är just nu, här idag. Tack för att du delar. Bär din insikt om att du är vacker, att du har ett bra liv, att du duger med högburet huvud. Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig utan din egen tillåtelse. Keep up the good work girl! Kram i lass från Mia
http://happyvardag.se/2014/02/09/os-vs-mello/
Vilken lycka att du idag har ett underbart liv! Tänk om barn kunde förstå (även vuxna) vad ord kan skada och sätta spår! Kramar till dig!
Vad säger man. Nu inser jag ännu mer hur lika. Och ändå inte. Stark resa. Det blir man stärkt av. Mer medveten. Mer nöjd. Stor kram, N.
Hej Tina
Jag följer dig dagligen lämnar sällan något tassavtryck. Men du får mig både glad och inspirerad av dina klädtips och dina små härliga uttryck! Underbart att få följa dig så öppet på bloggen och att du delar med dig!
Stor kram Carina
Sträck på dig och var stolt över den du är, var stolt att du funnit dig själv! Du vackra kvinna! Vilken resa Tina, Jag blir alldeles tom och rörd av ditt inlägg… Och Mr C ja han har ju också kämpat, ni har kämpat, ett team! Vilken kärlek!
Stor kram till
Dig vännen…
Sandra
Men åh att såna upplevelse i barndomen ska påverka en så mycket även längre fram i livet! Vilken öppen och ärlig beskrivning och jag blir så glad för din skull att du sträcker på dig och är stolt över dig själv – vi skulle alla må bra av mer sån känsla. Go girl – snygg är du också/ som alltid:-) Kram Sara
Fina fina Tina! Du är en fantastisk underbar kvinna! Tack för att du delar med dig! Min dotter kämpar med det du har gjort! Inte ska det behöva ta 35 år att upptäcka att man är BRA! Fantastiskt att din man har ställt upp för dig! Vill göra allt för min dotter! Fokus o jobb med det hela tiden!
Kramarom o massor av styrka o kärlek! Anna
Tack för att Du delar med dig. Vi är nog många som gått igenom liknande händelser, många som på ett eller annat sätt varit den som blivit "utpekad"… Och sen att straffa sig själv med att misshandla sin kropp, med alldeles för lite mat och träning, träning, träning.
Liten spegelbild kommer upp…
Så himla glad för Din skull att du har det du har nu, så mycket kärlek runt omkring Dig, för det är Du verkligen värd! Tusen gånger om, vännen!
Söndagskram från Kate
Det är inte kaxigt av dig att säga att du är nöjd. Det är så himla rätt! Underbara människa! Det är klart att du ska njuta av livet och av att du är du. Du är fantastiskt!
Skönt att du kunnat bearbeta allt helvete du varit med om och mår bra nu!
Stor kram!
jag känner igen det så väl. Även om jag inte varit så stark att jag orkar berätta om det.
Men du är fantastisk! En stark, varm, vacker, inspirerande kvinna är det jag "känner"
Många kramar och alla mina bästa tankar till dig
Finaste Tina <3 du är fantastisk.
Bilderna på bloggen är vackra inifrån och ut och de speglar livet som det skall levas utan Jantelagen i bakhuvudet.
Starkt av dig att berätta och sätta ord på känslorna.
Du är enastående.
Kram
Jag kikar in här ibland men är dålig på att kommentera. Nu känner jag att jag vill säga att jag tycker att du är så vacker! Och det både på utsidan och insidan! Vilken historia du förmedlar till oss via bloggen! Jag önskar så att det blev ÄNNU mer prat om vad dålig självkänsla och utsatthet kan leda till, det måste lyftas…
Jag själv hade ingen bra uppväxt och nu som vuxen funderar jag en del på hur det format mig. Varför det känns som om inget jag gör duger? Varför jag bara ser ett stort misslyckande när jag ser i spegeln. Jag vet att t.ex. min mamma inte heller hade det så bra hemma, det är väl en förklaring men ingen ursäkt. Det jag kan förändra är att jag måste inte föra det vidare. Här är det stopp! Min son ska få en annan slags barndom, en stark barndom där han får lära sig att han är bra, att han kan och jag ska göra det jag kan för att finnas med honom, inte som en curlande morsa utan som en stöttande mamma som alltid finns här när det behövs. Jag är glad över att läsa att du vänt ditt liv, att du kan se allt du är och allt du kan! Stor kram!
Vad jag blir glad av att läsa din lilla "berättelse"!! Som jag "känner" dej är du en riktigt stark kvinna med massor med självkänsla men förstår nu att du fått jobba dej till detta…. Härligt att du delar med dej och inte skäms för dej utan står rakryggad och stark, hejja dej! Str Kram P
Hej! Jag råkade bara ramla in på din blogg… och blev starkt berörd! Så fint att du delar med dig. Det är uppmuntrande för oss alla. Jag kommer att återvända till din blogg fler gånger.
Allt gott till dig!
Birgitta
Vad härligt att du äntligen kan se det vi ser, nämligen att du är så vacker både på insidan och utsidan!!! Jag blev så berörd av det du skriver och tycker att du är modig som få som vågar berätta!
Stor varm kram från mig!
Malin
Ja ibland döljer sig saker man inte kan se, men jag är tacksam över att du delar med dig Tina, själv har jag en annan sak som har gjort mig som du beskriver, dock har jag kommit vidare då det inte handlade om mat utan annat. Men just känslan att duga & så härligt att din mr C är en stark man och din hälft …ta hand om dig och du är värde en STOR elogè för din berättelse kramar
Oj.. vilken resa du har haft!
Så starkt av dig att dela med dig av det svåra i ditt livs resa… mycket beundransvärt!
Du har all rätt att vara stolt som tagit dig igenom denna resa!
Vilken underbar tur att Mr C kom in i ditt liv och stöttade dig igenom det hela.. Det gjorde er kärlek extra stor och stark vilket gör att den kärleken kommer att övervinna allt i ert liv tillsammans.
Du är verkligen en otroligt vacker kvinna tycker jag!
Önskar dig en fin start på veckan!
Kram Marie
Vilken berättelse Tina! Man blir ju alldeles rörd..!
Din man verkar vara helt fantastisk, på alla sätt. Och ni verkar ha ett så starkt och kärleksfullt band!!
Kramar!
Jag håller precis på att läsa ikapp alla bloggar sen utomlandssemestern i Thailand! Vilken story som slutade lyckligt som tur är! Hoppas fler kvinnor som fajtas med liknande problem läster det här! Själv sitter jag med tårar i ögat efter att ha läst din historia! Tusen tack för att du delar med dig vännen! Kramar Petra <3
Oj oj vilket rörande inlägg och vad fint du skriver om ditt elände som du haft turen att komma ur, säkert mycket beroende på Mr C. Vi har nog mycket i våra ryggsäckar många av oss, men det är inte alla som tar sig ur det med sådan stolthet som du och det ska du vara både glad och stolt över. Jag avundas dig som kommit så långt med din bearbetning av dig själv. Min resa har precis börjat. Kram fina du.
Helena
Vad fint och gripande du skriver om så jobbiga och personliga saker, Tina!!! Jag är en av dina trogna läsare som sällan lämnar fotspår efter mig, men jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Bara genom att skriva – vare sig det handlar om något roligt eller något jobbigt – tycker jag att du utstrålar och förmedlar en enorm glädje och livsenergi som jag tillsammans med din livsberättelse tror du hjälper många att fortsätta kämpa här i livet med. Du ska absolut vara stolt över och känna dig nöjd med dig själv – ditt inre såväl som ditt yttre. Det glädjer mig verkligen att du numera kan göra det också. Jag beundrar dig – för den du är. Tack för att du delar med dig och ta väl hand om dig! Stor kram
Mathilda
ÅHHH vilken öppen livshistoria 🙂 det är konstigt det där att alla ska vara så perfekta på ytan men under allt gnager osäkerheten och ångesten. Det är de känslor som tyvärr ofta kommer ut som avundsjuka och bitterhet, speciellt kvinnor emellan. Mycket avundsjuka figurerar speciellt bland bloggare vilket är nästan patetiskt, jag har inte ens tid med sånt gnäll haha
Jag har svårt för Sveriges alla-ska-vara-klonade-samhälle Varför inte våga sticka ut och vara sig själv fullt ut UTAN att skämmas för att man tycker man är bra eller skitsnygg:)
DU ÄR VACKER 🙂
Ha en fin vecka
LOVE Maria at inredningsvis – inredning it's, Swedish for decor 🙂
Modigt av dig att berätta och visst kan du säga att du är nöjd med vad du ser – du är otroligt vacker!!
Kram
Oj, du har verkligen gått igenom mycket och vilken tur att du träffade din man!
Många kramar!
Oj, vilket starkt inlägg om dig själv! Vad imponerad jag blir. Vilken resa du gjort..och berättar för oss ♥
Fina fina Tina…tack för att du delar med dig,du vackra kvinna!
Blir så bedrövad att man som ung tjej måste vara med om så tuffa saker! Och vilken man din Mr C är…helt fantastisk!!!!! Varma Kramar ♥
Du vackra människa! Vad fint och starkt skrivet. Tror flera av oss kvinnor kan känna igen oss på flera punkter, jag kan. Du har sån fin blogg och du verkaha en fantastisk man i ditt liv:)
Underbart att läsa! Vilket bra humör du fick mej på nu. Stor kram till dej och vad underbart att du äntligen kan släppa de där spökena som var i ditt huvud <3
Men vackra kvinna vad förvånad jag blir när jag läser detta eftersom du alltid utstrålar en sån fantastisk stark självkänsla på dina bilder. Hade aldrig trott att du mått så dåligt tidigare i livet men det är underbart att det nu har kunnat gjort dig till den du nu är. Synd bara att din väg dit fick ta så många omvägar.
Det finns så många dolda hemligheter runt om som vi inte vet om varandra när vi läser en massa bloggar och när vi träffar nya människor därför ska man ALDRIG dömma någon utan att först lära känna. Vi har alla våra spöken som vi brottas med 😉
HA EN UNDERBAR DAG TINA / KRAM ANNA
Oj vilken berättelse. Jag har alltid trott att du varit en stark kvinna, men jag förstår nu att styrkan har du fått jobba hårt för att finna. Jag är så glad att Mr C tagit hand om dig så vi kan få njuta av dina vackra ord och bilder. Tack för att du så öppet berättar om ditt liv.
Stor varm kram
Helén
Oj vilket starkt, öppet och ärligt inlägg jag hittade här. Vilken resa du gjort! Så tufft! Tänk om alla förstod hur mycket ett litet ord kan betyda. Är så glad för din skull att du verkar må bra. Tack för att du delar med dig!
Jag tappade bort dig nån gång under förra året, men är glad att jag hittade tillbaka.
Kram Lena
Kära Tina…
Berörd till tårar läser jag ditt inlägg och lider med dig samtidigt som jag gläds med dig… Du har varit i helvetet och lyckats ta dig upp igen… Stort och starkt och verkligen inspirerande för alla, för mig…
Du är bara bäst Tina!
Stor varm kram
Jessica
Oj, vilken historia. Jag beundrar dig och ditt mod!
Hittar först nu detta fina och starka inlägg som du skrev för över ett år sen! Tårarna bränner innanför ögonlocken av det du beskriver. Vad starkt av dig att berätta om det svåra du varit med om. Jag beundrar dig!! Och ja, det är definitivt ok att säga att man är nöjd.
Kramar Eva
Vilket fantatiskt fint inlägg! Du ska verkligen vara stolt över dig själv.